Presentation av Fiskarna

Gokväll. Storm på G och livet utanför har tydligen mer eller mindre stannat upp. Själv har jag bara latat mig idag och tittat in i akvariet. Ledig efter helgpass. Gôtt mos 😉

Nu har firrarna simmat omkring i akvariet i 3 dagar och boat in sig lite. Efter inkoppning (anpassningsprocedur inför dopp i stora grytan) dök nästan alla ner och installerade sig på samma ställe. En valde att gömma sig bakom en sten och stannade där till dagen efter – en Ocellatus. Annars höll både Calvusarna och de tre andra Ocellatusarna ihop och spökade tillsammans hela kvällen och natten (så länge månskensbelysningen stod på). Dagen efter missade jag äventyrsutflykterna eftersom jag jobbade. Men när jag kom hem hade alla snäcklekare valt ut var sin snäcka och grävde sand omkring sig, eller. Nä, en hona som tidigt fattade tycke för en trång skreva under en sten stod fast vid sitt val och har inte gett upp sitt fynd än. Hon (antar att det är en av honorna) är den mest stationära av alla snäckisar och håller sig inom en väldigt liten radie som hon aldrig lämnar. Dom andra fluktar runt lite längre sträckor emellanåt.

Väldigt kul att se hur det grävs och flyttas sand både med hjälp av munnen och genom att virvla bort sand med sprattlande ålande kroppsrörelser. Det blir både gropar, kullar och gångar runt snäckorna. Nånstans finns en slags outgrundlig strategi som är svår att först sig på. Med jämna mellanrum sticker dom in i snäckan och städar ur lite sand eller bara kollar läget. Målet verkar primärt i alla fall att försöka täcka snäckan så mycket som möjligt så att bara öppningen syns. En av hanarna har flyttat en snäcka drygt fem centimeter. Inget dåligt styrkelyft för en knappt 5cm fisk. Så gör dom tydligen när dom inte är helt nöjda med var den ligger och hur den ligger. Något som dom byter åsikt om och tycker annorlunda rätt som det är. Då kan dom gräva ner snäckan, gömma den och påbörja ett nytt projekt. Sådär håller en av hanarna på nu. Han har lagt beslag på två snäckor som han byter tycke för och har grävt igen, bytt, grävt upp, bytt och grävt igen några gånger.

Dom två andra snäckorna ligger i akvariets andra halva omkring 40cm ifrån varandra så där har en av hanarna lite problem att välja vilken han tycker bäst om. Så den ene tog en hona i besittning och grävde i ett tag. Den här hanen är inte alls lika ambitiös och gräver inte alls lika entusiastiskt. Faktum är att han hellre verkar vilja simma runt och kolla läget och bara gräva ibland. Honorna verkar ungefär lika ambitiösa och entusiastiska med grävandet men är inte lika energiska, och mer nöjda med det dom håller på med. En hona gav dock upp sitt grävande och snäcka helt plötsligt utan synbar anledning en dag.

Den här honan visade sig senare under dagen blivit uppraggad av en hanne och det var plötsligt extremt livat runt en av hanarnas snäckbyggen. Båda två grävde och terraformade omgivningen intensivt. Mellan varven spände hanen upp sig och flirtade med ryckande knyckningar runt honan. Det såg väldigt upprymt ut. Men efter middagen när jag skulle kolla läget var honan puts väck. Upptäckte henne efter en stund tätt intill en sten platt mot sanden (bra kamouflage) och såg rätt stressad ut. När hannen hittade henne var han envist på och verkade lite tjurig för att hon inte ville vara med honom. Samtidigt började även den andre hannen att pock lika brutalt på honans uppmärksamhet. Lite ung och kåt syndrom blandat med stenåldersdating – klubba en hona och släpa hem (nae riktigt så gick det nog inte till förståss). Men helt uppenbart har dom här krabaterna inte alltför finstämt förhållande till motsatta könet och kan alltså gå ganska hårt sina honor.

Den här honan började senare gräva på sin tillflyktsort och byggde ganska snabbt upp ett djupt hål under en sten. Då och då kom en av hanarna på besök och det blev lite ilsket och bråkigt, men rätt som det var blev hon förbannad och visade att hon kunde bita ifrån. Men lite uppstressad blev hon. Det märktes/märks framför allt på färgsättningen som blir påtagligt mörk och lite sotgul. Mitt i allt började de två hannarna småbråka i det här. Tidigare hade den ena hane sitt revir för sig själv och höll sig där. Den andre har inte skaffat sig något markant revir än, utan håller mer bara till i akvariets andra halva. Där han förvisso har ett snäckbygge på G, men något direkt revir känns det inte som han engagerar sig i. Något regelrätt bråk eller grövre aggressivitet har det inte vart i närheten av. Utan det är mer hotfulla utmanande uppvisningar. Riktigt kul att titta på och när dom spänner sig blir dom sjukt snygga. Ibland är honan med också och även hon blir vacker i bråket. Fast hon ger upp snabbt, känner sig utsatt och flyr undan rätt snart. Det blev en föränderlig och showig Ocellatuskväll dag 3. Dag 4 rådde nästan en slags stiltje och inte så värst mycket utöver det vanliga grävandet har hänt. Lite oroväckande bara att honan valt att ligga och trycka bakom en sten. Lite stressymptom, men kommer fram ibland och har ätit lite. Så helt nöd går det nog inte på henne, än. Mycket återstår att uppleva och erfara med dessa krabater. Och jag funderar på att skaffa två honor till, med tanke på hannarnas hårda uppbackning – några till så kan dom dela på bördan.

Här kommer en liten bildkavalkad på mina Lamprologus Ocellatus gold.

Ja och Calvusarna då. Ja på den fronten är det inte alls lika livat. Dom lever ett sävligt lugnt och avvaktande liv så långt. En blandning av skygghet och helt naturligt beteende. De är till naturen en väldigt lugn art som smyger omkring långsamt i periferin i jakt på byten. Så det är rätt normalt att dom väljer att hålla till bland dunkla skrevor och gömmer sig. Fast just nu är mina Calvusar extremt försiktiga och visar sig inte mer än nödvändigt och vistas ogärna längre bort än några cm från bakgrundens trygga skrev och hålor. Dom anpassar sig långsamt och försiktigt så jag har inga förväntningar att dom ska hoppla runt i karet sådär hejsan svejsan. Dessutom är dom fortfarande både unga och små (ca 6-7cm) och säkert försiktiga av den anledningen. Dom växer låångsamt och det kommer ta ett tag innan dom når sin fulla storlek – hannarna blir runt 15cm, honan lite mindre.

Det är ganska häftigt att se hur deras färgsättning förändras efter omgivningen. Inne i dom mörkare hålorna är dom påtagligt mörka och ränderna är kolsvarta och prickarna på kroppen får ett grymt läckert blågrönt pärkemorsskimmer. Då och då när dom kommer fram, som att fånga mat tex, så bleknar dom påtagligt ju längre ut i öppet vatten där ljuset och omgivningen är ljusare. En annan kul och typisk grej är att dom har en liten retfull egenskap att liksom glida emellan och bara vara i vägen, för att dom kan. Det här har dom visat prov på lite med snäckisarna när dom gräver kring sina snäckor. Långsamt kommer en av Calvusarna glidande och står lite retfullt där tätt inpå och bara finns. Samma beteende har kommit fram när Ocellatus-hannarna bråkat som mest. Då kan en Calvus komma nyfiket och titta på och plötsligt befinna sig mitt i bråket och bara finns dör lite retfullt. Det hör kan dock vara en tolkning från Calvusarna att det rör sig om lek och väntar in en möjlighet att snabbt sno åt sig romkorn, för det är lite typiskt Altolamprologus-beteende att omärkt befinna sig nästan mitt i leken genom att stillsamt bara vara där och ta sig en munsbit hastigt och plötsligt, från ingenstans. Inte ens det lekande paret märker av rovet.

För tillfället hänger dom inte ihop någonting utan huserar i var sin ände i akvariet som erbjuder fina myshålor och skrevor att simma längs med. När månskensljuset tar vid brukar dom däremot ge sig ut på små turer en bra bit ut i akvariet och smyger runt långsamt och försiktigt. Även om dom ännu är små bjuder dom på en grymt majestätisk och cool känsla. Det här är inga stressade fiskar som måste leva livet intensivt för sin överlevnad och fortplantning. Dom är extremt stillsamt fokuserade, men blixtsnabba när det behövs. Många tycker kanske att det här är ju en rött trist tråkfisk, men dom ser inte det jag och många andra ser hos Altolamprologus – en asgrymt cool fisk med helt unikt utseende och i mina ögon en av de absolut läckraste sötvattensfiskarna som finns.

Tyvärr har jag inte lyckats få så bra bilder på mina Calvusar än. Lite skygga och håller sig gärna där mörkret gör det svårt att fånga optimalt bra bildkvalité. Ju längre bak desto sämre kvalitet blir det dessutom på grund av glaset och mängden vatten som ljusets bryts igenom.

Första Fiskarna

Så då äntligen har dom första fiskarna anlänt. Eller ja, dom kom redan i fredags och har simmat runt i akvariet nu i 3 dagar. Att jag inte legat på och uppdaterat beror på att jag har tyckt att det har varit betydligt roligare att kolla titten på fiskarna än att skriva. I fredags åkte jag alltså till Nol Ciklidhobby med en kylbag i högsta hugg. Tog en stund innan jag hittade stället. Första gången jag varit där och hade bara lite däromkring nånstans koll på vart det låg. Det är inte Mediamarkt exponering precis. Riktigt häftigt – en liten obeskedlig skylt utanför en källaringång, ett hål i marken skulle man kunna uttrycka det. Det första som slog mig när jag kom in, var – dimma. Mina glasögon immade igen totalt när jag klev in. Här var det varmt och fuktigt. Jösse så mycket fisk, å grejer på liten yta. Typisk hobbyaffär. Maxad användning av ytan – som en grotta, en guldgruva. Den som förväntar sig en snygg och stilrent utformad butik kommer få en chock. Det här är hardcore.

Gick omkring rätt länge bara för att se mig omkring innan jag bestämde mig för vad jag ville ha. Även om jag till 99% var rätt övertygad om vad jag ville ha. Men jag är ju alltid lite öppen för nyckfulla överraskningar som plötsligt poppar upp i huvet. Så helt säker kan jag aldrig vara. Men det slutade ungefär precis som jag ville.

Valet föll på Lamprologus Ocellatus gold, vars ursprungliga fångstplats är Kigoma, och har en egen liten historia. Det rör sig om en unik variant som bara hittats i vilt tillstånd en gång i sjön. Idag är det en av de mest populära och vanliga varianterna av L. Ocellatus. Troligen rör det sig om en naturlig hybrid i sjön som råkat uppstå högst tillfälligt, som man sedan avlat vidare på inom akvaristiken. Det blev 2+2. Nån snäcklekare var jag klar över att jag ville ha, dock inte helt säker på vilken art.

Andra valet av fisk var jag mest tvärsäker på. Nån Altolamprologus, Calvus eller Compressiceps och vilken variant var jag inte så himla noga med. Dom är skitläckra och störtcoola allihop. Han hade inte en massa inne att välja på, men antagligen fler än de flesta i landet kan erbjuda. Rätt små var dom också. Men jag tycker det kan vara kul att se ungfiskar långsamt växa upp i akvariet innan dom blir fullvuxna. Problemet är bara att det är lite vanskligt att könsbestämma arten när dom är såpass unga. Valet föll på ett par A. Calvus black. Motsvarigheten heter white. Och skillnaden är ungefär som det låter, även om skillnaden ibland inte alltid är så överdrivet stor. När dom är så här små ca 6-7cm är skillnaden inte jättestor, utan det är nåt som kommer fram mer med åldern. Sen så skiftar dom snabbt i nyans med humör och omgivning. Nu återstår att hoppas på att det verkligen är ett par jag har. På grund av att dom är såpass små ännu gick det inte helt klart avgöra skillnaden. Han trodde det var en av varje, men om det är två samma så rör det sig sannolikt om två hannar. Om, så skulle jag få byta en mot en hona. Med tanke på min inredning är tyvärr fiske ett mindre lustfyllt tilltag, ja i stort sett nästan omöjligt om fisken väljer rätt gömma. Så, om, så får jag kanske helt enkelt chansa på att köpa två honor – nema problema och hoppas att hannarna inte går loss fullständigt på varandra. Den risken finns, det innebär att en kommer att bli illa tilltygad. För ”there can be only one” mentaliteten är stark. Men man kan ha nån slags tur. Nu återstår att se hur dom agerar gentemot varandra och se om jag kan få nån hint framöver om könsfördelningen.

Ja och på detta köpte jag några äkta Tanganyika snäckor – Neothauma, som är betydligt snyggare och tåligare än vinbergssnäckor. Bara fyra stycken till en början. Skaffar väl fler framöver, för L. Ocellatus gillar att byta snäckor och ibland har dom två byggprojekt på G samtidigt. En större snäcka till A. Calvus blev det också. Dom väljer gärna en större snäcka att leka i om dom känner för det. Så jag gav dom en utifall att som aktetnativ.

So far so good – har hänt en del i karet sen jag skaffade fiskarna nu. Inte så mycket på Calvussidan, däremot så har snöcklekarna kommit igång rejält och håller på. Men jag tänkte tråka ut mig här och nu och tar en uppdate i nästa inlägg. Kommer massor kul bilder. Här en bild på Altolamprologus Calvus black och Lamprologus Ocellatus gold i alla fall, strax efter nedsläpp.

Dag 20, Växer så det knakar

Nu har det gått 20 dagar sedan uppstart och i morgon blir det förhoppningsvis premiärdopp för fisk. Under den här tiden har vattnet stabiliserat sig på Ph 8,3 och Kh 12, med hjälp av bikarbonat ca 2msk. Räknar på att jag har en total vattenvolym på 200 liter, minst 40 går bort på grund av inredning. Kanske mer men jag dividerar enkelt och jämnar ut det till 200. Plusminus skillnaden är inte så jädra noga. Jag hör till dom som förespråkar lite salt i karet, beroende på vad man kör för biotop. I Tanga och Malawi tycker jag det är bra att köra med lite salt – ca 1dl per 100 liter är ett bra riktvärde. Men för att inte chocka växterna har jag ökat dosen långsamt. Och dom verkar inte bry sig det minsta för det var jäklar vad dom har börjat komma igång.

Vallisnerian verkar ha rotat sig fint och ser ut att stortrivas. Massor nya skott och dessutom skjutit iväg ett antal löpare där ny blad sticker upp och drar iväg med dryga centimetern om dagen. Javaormbunken är ju ingen turboväxare och reagerar likaså lite långsamt på eventuella förändringar. Så långt är den dock lika ståtlig som när jag köpte den och ett antal nya blad har börjat rulla upp sig från rotknölen. Ett ensamt blad med sytrådssmal rot som lossade när jag planterade den här, kilade jag fast vid en sten och den har både tagit sig och växt lite. Så, växterna har etablerat sig oväntat bra. Historiskt har jag sällan lyckats så bra med växter. Bra idé med lång uppstart innan fisk, många vattenbyten, växtgödning och co2 (lowtech flytande form – Easy Carbo).

Och just vattenbyten har jag varit frikostig med under den här perioden. 9 vattenbyten där jag varvat 25% och 50%. Det här har troligen hjälpt till att hålla algerna stången. Har historiskt aldrig haft så lite alger någonsin under inkörningsperioden som nu. Kan ju hända att det händer grejer när fiskarna kommer. Men det här är i alla fall ett bra intro. Har bara haft lite mindre mängder kiselalger som kommit och gått, men backat mer än det etablerar sig. Men lite har börjat hända, och det ser jag enbart som positivt. Lite alger på inredningen tycker jag är snyggt, ser mer levande ut med en patina av alger på inredningen. Små antydningar av grönt och lite småtofsigt, knappt synbart har börjat dyka upp. En del svävalger hade jag däremot en period i början. Troligen var det dock mest damm från sanden och avlagringar från husfixen (filtret är som nämnts inte lackat) som svävade runt. Nästan på dagen 14 dagar vände det påtagligt och nu är det i princip kritallklart.

Min lilla Physiasnäcka gör dessutom ett grymt effektivt jobb och håller en del algpåväxt i schack. Igår kväll sopa den en sten med alger (inte mycket dock men) sopren. Å andra sidan skiter den som en häst.

Belysningen var jag sparsam med första veckan – ca 7 timmar. Sedan har jag ökat på och kör idag på ca 11 timmar. Det blir väl där ungefär belysninstimmarna landar. Mitt nattljus skapar på detta en förlängning av betrakteksetiden med mersmak, så på kvällen när huvudbelysningen släcks kan jag fortfarande betrakta livet i akvariet flera timmar. Och eftersom akvariet står bredvid min sängsida kan jag ligga i sängen och glo mig till sömns om jag vill, och det lär jag göra i början. Det gör jag redan nu, utan fisk i. Så rogivande och mysigt är det.

Intressanta FilterBetraktelser

Först fattade jag inte riktigt alls hur det gick till, men nu fattar jag lite mer. Men långtifrån fullständigt. I brist på fysiska ingenjörskunskaper blir det hela delvis lite mystiskt. En sak har jag definitivt förstått, och det är att det beror på filterkonstruktionen i kombination med jäkla bra drag i pumpen. Filtret som är inbyggt i bakgrunden är toppmatat – öppet upptill, och har horisontellt flöde längs ca 3/4 av akvariets längd. Grovt räknat är den totala volymen ca 20-22 liter. I slutet av ”rännan” viker flödet ner mot botten till en mindre kammare (ganska öppen yta med kalkstenskross och snäckskal) och vänder sedan uppåt till sista kammaren där pumpen sitter. Filterdiametern skiftar en del från insug fram till pumpen, men inte någonstans trängre än omkring 6-7cm. Filtermaterialet består till största del av filtermatta rivna i olika form och storlek och grovlek. Mer grov i början och mer fin mot slutet. Sista biten innan ”U-svängen) är fylld med grov filtermatta och luftigt PET trassel. Samma PET trassel har jag i första filterkammaren (insuget) där det fungerar som grovmekanisk skitrens av synliga partiklar (bra fritt flöde här alltså). Insidan av filtret består av sträv ruggad husfix som är olackad. Här lite bilder innan pumpen var på plats och vatten var påfyllt hur filtret ser ut i stora drag.

Fördelen och varför jag valt denna konstruktion var att det är lätt att komma åt att rengöra/byta ut innehåll vid behov. Det är också ett sätt att tvinga vattnet rinna genom så mycket filteryta som möjligt. Inbillar mig även att det kanske är en fördel att en stor del av filterflödet har kontakt med ytan och möjligen bidrar med något högre syresättning. Att jag valt en U-sväng beror på att jag ville förlänga filtret och få till en lättåtkomlig placering av pumpen. Plus kunna göra en liten mer öppen kammare för kalkmaterial som inte kloggar igen. Och samtidigt skapa ett utrymme där vattnet kan cirkulera upp mot pumpen tämligen obehindrat. Slutligen står pumpen på en grov och en tunnare finporig filtermatta. Dels för att minimera mängden småpartiklar in i pumphuset men också för att dämpa vibrationer från pumpen.

Ja det här var en presentation, tankar och genomgång av filtret. Nu till hur det fungerar. Vilket jag inte kan veta så mycket om än eftersom jag inte belastar det med någon fisk i nuläget. Däremot rent praktiskt synbart. Och… det är här är en intressant betraktelse. Och det hela beror på – jvlgt bra drag i pumpen i kombination med kanske något underdimensionerad filterutrymme, mest då kanske i U-svängen. Även om en cirkulationspump nu inte suger vatten utan förflyttar det, så uppstår en såpass hög effekt att vattenvolymen i pumpkammaren sjunker i förhållande till övriga karets vattennivå och i princip suger upp det inkommande vattnet med sådan kraft att det uppstår ett undertryck i pumpkammaren. Det intressanta är att effekten syns och verkar redan i insugskammaren. Trots både ganska stor friflödande yta/volym och väl tilltaget rasterinsug på ca 4x12cm så är ytvattnet i insugskammaren ca 2cm lägre än i akvariet. Men det slutar inte där. Längs med rännan sänks vattenytan ytterligare ca1 cm fram till hålan där vattnet sugs ner i U-svängen. Slutligen så, i själva pumpkammaren är vattennivån hela 5cm lägre än i akvariet. Tänkte först att filtermaterialet var för tätt packat, men efter lite test med lite luftigare fyllning uppstod ingen större skillnad. Även om pumpen aktivt drar till sig vattnet så uppstår samtidigt en litet passivt bäck i miniatyr där vattnet faller neråt. Helcool 🙂 Några mindre bra bilder på filtret in action. Svårt att se kanske men notera glasrutan och där ramen tar vid. Ute i själva akvariet går vattnet strax ovanför den här undre ramkanten. Ganska markant skillnad med andra ord.

Är det här dåligt, är jag bekymrad? Nä. Inte alls. Pumpen låter inte mer ansträngd i pumpkammaren som fritt hängande i akvariet så undertrycket och det faktum att pumpen inte står helt under vatten har knappast någon som helst negativ inverkan. Huvudsaken är att själva pumphusets aktiva funktion att förflytta vatten genom sin konstruktion står under vatten och inte suger in luft. Samt att merparten av pumpen står under vatten så att den får hjälp att kylas ner. Pumpen känns inte alls varm, så någon risk för överhettning verkar inte föreligga bara för att överdelen av pumpen inte är under ytan.

Om det påverkar själva filtrets funktion så tror jag enbart på positiva effekter. Riktigt bra flöde medger en god syresättning av filtrets framtida bakteriekultur. Att ha ett filter som rinner neråt som en liten bäck känns mer än bara bra. I kombination med kontakt med ytan uppstår även ett bra gasutbyte. Intressant att se hur ytvattnet i filtret cirkulerar omkring filterkuberna. Och på vägen ner och i U-svängen där draget/suget är som kraftigast uppstår en önskvärd turbulens. I själva pumpkammaren cirkulerar vattnet rikligt omkring i kontakt med ytvatten och vidare ut genom utblåset där det utpumpade vattnet sniker vattenytan och rör om ordentligt. Grymt bra syresättning hela vägen med andra ord.

Har en del idéer kring att pimpa filtret och göra det ännu effektivare. Hade jag inte haft alldeles för nyfikna katter hade jag gått All In och öppnat upp bakluckan och planterat större växter som trivs i sumpmiljö i filtret. Eftersom belysningen räcker hyffsat ok under luckan in till filterrännan så tänkte jag göra lite efterforskningar framöver och se om det möjligen finns några växter som skulle kunna trivas i filtret, under luckan. Växter är nämligen outstanding bra på att ta hand om och bryta ner diverse avfalksprodukter, använda det som näring och rena vattnet från skadliga ämnen. Bättre och effektivare filtermedium finns knappast.

Ljusavskärmare

Att behöva dämpa ljuset hör ju inte till dom mer vanliga önskemålen i ett akvarium. I alla fall inte med växter i. Snarare är det ju så att ljusflödet är lite snålt tilltaget (gäller nästan alla färdiga akvariepaketlösningar). Men kör man sjöciklider från Malawi eller Tanganyika tex där växtligheten sällan är ett ens mindre dominerande inslag, så spelar mängden ljus mindre roll. Faktiskt så kan mindre ljus vara ett fördelaktigt sätt att framhäva vissa färgnyanser hos en del fiskarter. Somliga verkar dock tro att Sjöarna i Rift Valley i princip är öde på växtlighet och enbart består av sten, klippor, sand och dy. Så är det inte, finns ganska mycket växter på sina håll i sjöarna.

Själv känner jag en dragning lite åt båda hållen. Tillräckligt med ljus, men inte för mycket. Jag vill gärna ha lite växter, som trivs bra och ser bra ut också. Sen är det ju så att växter fyller en önskvärd funktion i våra akvarier, inte bara estetiskt om man råkar gilla växter, utan för att dom även är delaktiga i den biologiska processen. Växter funkar som små biologiska filter som har positiv inverkan på vattenkvalitén. Därför är tillräckligt med ljus önskvärt. Sen är det ju fördel att välja växter som inte är överdrivet ljuskrävande, eller mer skötselkrävande överlag.

Det tråkiga med framförallt lysrör är att ljuset oftast blir lite platt och livlöst ut. Det snyggaste sättet att lysa upp ett akvarium är intensiv punktbelysning, typ spottar en bit ifrån vattenytan. Då får man lite skiftningar i karet och med hjälp av bra ytcirkulation uppstår snygga ljusspeglingar i akvariet. Riktigt såna möjligheter har inte jag, varken kostnadsmässigt eller praktisk (nyfikna katter tex). Men jag har en del idéer på laget som inte behöver bli så dyra. Men det blir längre fram i tiden.

Så långt har jag i alla fall snajsat till lite skiftningar i ljusflöde som skapar lite mer liv och djupkänsla med hjälp av gratis enkelt hembygge. Utan att ta bort för mycket ljus från växterna. Med hjälp av en burk, hålstans och ståltråd, hett vatten och nåt smalt cylinderformat…. Jo

> Klipp ut lämpligt stora fyrkanter från en plastburk
> Stansa hål i vardera ände
> Lägg i hett vatten (kastrull med kokvatten). Vissa plaster kanske inte funkar, prova
> Nu är plasten mjuk och formbar en kort stund. Forma plasten runt något cylinderformat och skölj i kallt vatten
> Så, nu har du en cylinder som du trär runt lysröret och fäster med ståltråd i hålen

Även om den formade plastbiten kanske sitter om runt röret bra så kommer värmen som röret alstrar mjuka upp plasten och räta ut sig och trilla av om man inte fäster ihop ändarna. Eftersom ”skygglapparna” sitter löst så kan man lätt placera dom fritt utefter rörets längd och eftersom plastbiten är öppen i ena änden så kan man även justera ljusvinkeln – framåt bakåt eller dämpa helt (öppningen uppåt). På så vis kan du tex skärma av ljuset mot bakrunden men medge att lite ljus faller framåt/nedåt mot en växt. I mitt kar har jag dämpat och skärmat av främst i de bakre hörnen vilket ger en visuell känsla av mer rymd i akvariet. Det har även lett till att jag fått lite mer ljsspeglingseffekter i akvariets högra hörn där ytvattnet cirkulerar som livligast vid utblåset. Vilket jag tycker är grymt läckert.

Varför inte bara folie runt rören eller nåt liknande? Lysrör alstrar ganska mycket värme. Och värmeutvecklingen i sig påverkar livslängden på rören. Om du klär in rören stänger man in värmen och risken är stor att värmeutvecklingen påverkar ljusrampens livslängd och funktion. Dom här avskärmningarna påverkar visserligen värmeutvecklingen också till viss del, men med en öppen lösning kan i alla fall värmen vädras bort. Folie blir dessutom med tiden spröd och smulas sönder.

Det framgår kanske inte så jättetydligt på bild hur ljuset ser ut i akvariet efter det här. Och visst det är inte fråga om stora skillnader, men bara små nyansskillnader kan göra enorm skillnad i helhetsintryck. En iPhone är inte heller den bästa kameran på att separera naturtrogna övergångar mellan ljus, skugga och mörker.

Första invånaren

Objuden men varmt välkommen – en liten snäcka. Trodde först att det var nåt bös som gled fram i vattendraget men vid en liten närmare titt såg jag att det var en liten snäcka som gled fram på en sten. Antingen söker den desperat efter mer mat (lite tunt med ätbart kan jag tänka mig i nuläget) eller så är det en fartdåre med turboväxel. För jäklar vilken snabb liten rackare. Efter lite efterforskning kom jag fram till att det sannolikt rör sig om en snäcka av Physa sp -släktet. En harmlös och funktionell gynnare som gör nytta, så lilla Physa är välkommen att glida runt i sin cab. Det är en hermafrodit så det dröjer väl inte länge förrän den blir dom kan jag tänka. Sitter och letar efter den ibland när jag sitter och tittar in i karet och ler lite mysigt. Tänk så löjligt glad man kan bli i väntans tider i avsaknad av fisk i burken.

Månskensnätter

När mörkret faller lyser det blått i akvariet. Ok då, lite överdramatiserat jovisst, typ Hollywood. Men det här är mer för effektens skull än att eftersträva en slags nödvändigt krystad verklighet. Strävan efter total verklighet är bara en absurd utopi som förmodligen hade blivit ganska ointressant om man hade försökt rycka ut nån eller några kubikmeter verklighet och placerat det i rummet. Det vi ser, upplever och känner är så mycket mer än den avskärmade bilden av två kubikmeter sjö. Hela sjöns intryck samlas i en känsla. Och det är oftast den vi vill återskapa – en känsla, av helheten. Då måste man ta till lite knep för att få plats med den här stora känslan, på en väldigt liten yta. Ett spännande och intressant akvarium är nästan aldrig verklighetstroget annat än i fantasin.

Det jag försöker säga är att, för att efterlikna ett intressant och spännande akvarium som samtidigt känns naturligt måste man ofta överdriva lite för att hjärnan ska bli tillfredsställd med utsikten. Överdrivet blått sken som ska efterlikna månsken under vattnet är inte bara ett effektivt sätt att förlänga tiden att betrakta livet i akvariet. Det är också grymt coolt, och öppnar upp en fantasieggande, spännande och intressant dimension av den visuella upplevelsen. Det är redan spännande när akvariet sveps in i månsken, så hur fascinerande kommer det inte bli när en massa fiskar simmar omkring i det månskensbelysta nattmörkret.

Fortfarande lite grumligt/disigt i vattnet så det är lite extra effektfullt just nu. Och tyvärr lite dålig kvalitet på bilden. Plåtad med en iPhone som uppenbarligen har lite problem att hantera det här blåa ljuset. Ska försöka fixa lite fler och bättre nattbilder längre fram när firrarna kommer.

Uppstart

Nu så äntligen. Efter månader av förberedelser och inköp av nödvändiga och kanske onödiga prylar. Så har tiden med stort V kommit – vatten i akvariet. 3 långa veckor kvar till fisk (lön=pengar till fisk) men och just därför kändes det lägligt att smaka på känslan av att vara igång med karet. Och trots att det saknas fisk så känns det som om jag är framme. Även om framme bara innebär en början på en ny resa ner och in i akvariets värld. Igår fyllde jag på vatten och idag köpte jag växter. Det känns underbart skönt att se det, titta in i det, koppla av och fundera på vilka arter som ska få husera och boa in sig här. Faktiskt känns det betydligt enklare att se framför sig vilka fiskarter som lockar och passar bättre nu när det är vatten i och ser ut som det gör. Vattnet förändrar akvariets estetik påtagligt, sand, stenar och bakgrund ändrar färg och karaktär och rymdkänslan förändras. Hur pump och streamer förflyttar vattnet påverkar också sinnet. Nu är det betydligt lättare att se för sitt inre öga hur en viss fisk skulle kunna se ut och fungera i det här karet. Men jag har fortfarande beslutsångest och den dagen är nog vidöppen för nyckfulla tillfälligheter som styrs av infall, tillgång och intryck.

Nu till mer fasta begrepp som ljus, cirkulation och växterna och sånt. Har tidigare kört med mixad färgtemp på rören men den hör gången ville jag testa ganska neutralt och två likadana rör. Till stora delar rätt nöjd, men kanske önskade en liten touch kallare färgtemp. Just nu sitter det två Sera Brilliant Daylight (6700k 38w) som är ganska neutralvita, men drar lite åt det varmvita. Dock inte i närheten lika pissfärgade som varmvita kan vara. Bra kräm i ljuset, så det räcker nog till lite mer ljuskrävande växter, även om de jag har inte är så kinkiga med ljuset. Funderar däremot på att kombinera med ett Juwel Daylightrör på 9700 kelvin som drar mer mot det blå nästa gång jag byter, eller om jag gör det innan. Nöjd med ljuset är jag i alla fall.

Cirkulationspumpen är jag däremot lite besviken på. En Eheim Compact 1000 som visserligen är både smidig i formatet och bjuder på bra drag, men är behäftat med ett lite störande vibrerande dovt hummande som inte upplevs som det mest upphetsande ljudet att lyssna på. Har med en massa trixande lyckats dämpa ljudet någorlunda, men är inte helt nöjd. Som tur är så har ljud som alltid finns en benägenhet att smälta in i det normala med tiden. Pumpen får vara kvar så länge, men om jag får lite pengar över är det inte omöjligt att jag köper en ny. Under tiden hoppas jag att jag vänjer mig och inte lägger märke till det.

Kompisen streamern – Sicce Voyager3 däremot spelar mindre roll att den låter lite den också, för den kommer bara att vara igång dagtid och efterlikna att vattnet blåser upp och rör sig lite mer under dagen för att sedan lugna ner sig. Streamern gör ett grymt coolt och effektfullt jobb i vattnet och sätt fart på vattenytan tillsammans med pumputblåset. Eftersom utblåset är justerat så att det sprider strålarna så uppstår en intressant turbulens i karet där flödet ändrar karaktär emellanåt och ändrar riktning. Detta plus att utblåset från cirkulationspumpen går ytterligare i en annan riktning. Trots att pumpen omsätter 1000 l/h och streamern 4500l/h så är det trots de hiskeliga siffrorna långt ifrån storm i akvariet. Mer ett stillsamt flöde som ser harmoniskt och livfullt ut. Knappast risk för någon kamp för fiskarna att simma runt i, snarare uppiggande och förhoppningsvis kommer det trigga igång fiskarnas lekfullhet och beteende.

Växterna då. Jag kände mig lite bekväm och orkade inte ta mig längre än till den lokala zooaffären för att kolla in vad som erbjöds. Mölndals Zoologiska. Tja, inget imponerande direkt, men betydligt bättre kvalitet och pris än på Kungsmäzzans Zoo i Kungsbacka. Denna top of the line affär som hade grymt bra kvalitet och utbud en gång i tiden har verkligen gått ner sig rejält. Fortfarande stort utbud, men mycket svajig kvalitet och skötsel. Växterna var en katastrof. Dyrt och halvdött. Inte mycket att välja på i Mölndal alltså, men nu är ju inte växter något prioriterat måste och huvudattraktion i karet. Mest för att jag vill pröva, att det kan bli och se snyggt ut och vill försöka få några få att trivas och bli snygga – en utmaning i sig vid sidan om fiskarna. Hur det bli med näring till växterna framöver får jag se hur jag lägger upp och bäst löser det. Men i nuläget så matar jag växter i mitt akvarium. Allt för att få dom att komma igång, slå rot och trivas. Utan fisk så finns ju varken näring eller co2 tillgängligt så därför ger jag dom både växtnäring och co2 i flytande form. Co2 i tubmatad form är overkill i detta kar känns det som. Utan närmare efterforskning har jag valt ProFito och EasyCarb från EasyLife. Dom har rätt bra rykte att göra bra och verksamma vattenpreparat. Nåt måste man ju välja. Kan hända att det här är överambitiöst, onödigt och bara slöseri med pengar, men jag är helt enkelt nyfiken på om det kan göra nån positiv skillnad. Jag vet hur jag brukar lyckas annars – inte så jättebra.

Tanken från början var en Crinumlök, några Anubias och Vallisnera. Men tydligen är det inte säsong för Crinumlökar och några Anubias fanns inte inne. Däremot några späda men ok Vallisnera. Så det fick bli ett gäng sådana och som surrogat för en Crinum valde jag en ovanligt snygg och ståtlig Javaormbunke. Det här är växter som brukar funka bra i Tanganyikakar och tål både redigt högt Ph på närmare 9 och mycket hårt vatten. Dessutom är de både hårdföra och ställer inga större krav på ljuset. Men det är ingen garanti. Javaormbunken är jag inte bekymrad över, dom brukar överleva det mesta, men kan bli fula som as. När det gäller Vallisnera är dom lite känsliga innan dom rotat sig ordentligt, väl rotade brukar dom överleva och växa på, men kan bli lite taniga. Få se om EasyCarbo och ProFito kan kick igång dom och hålla liv i växkraften. Just nu har jag haft lite problem att få Vallisneran att sitta kvar. Finkornig sand är ju inte det mest optimala att plantera något som knappt har rötter att ens förankra med lite småsten. Nu har i alla fall ingen simmat iväg på flera timmar så kanske sitter dom kvar. Ett krux är att och kanske att jag vart tvungen att sätta dom lite djupare än vad som egentligen är helt optimalt för att dom ska vilja trivas. Nåväl, känns som jag har lite mer grönt än tanken var från början och är beredd på att en del växter kanske får besöka komposten.

Fortfarande lite disigt i akvariet. Kommer dröja ett tag innan det lägger sig och klarnar upp. Sedan väntar ett antal gånger flera vattenbyten i syfte att laka ur eventuella rester som skulle kunna ha negativ inverkan på framtidens fiskar.