Nu så är delar av frigolitbakgrunden målad. De så kallade modulerna som ska komplettera den stora scenen. Och om det vart roligt på alla sätt och vis fram till nu. Så var det här grädden på moset. Färgläggningen var sjukt kul och hypnotiskt exalterande. Egentligen blev det snabbt och ganska enkelt rätt snyggt, sedan snyggare, läckert, häftigt och…. ja så kan det nog hålla på tills det går åt helvete och man får börja om. Man måste helt enkelt bestämma sig för att man är nöjd när man börjar komma upp i runt 90% tillfredsställd. Det är lätt att köra fast och stirra sig blind på detaljer ingen någonsin antagligen kommer att fundera över.
För egen del kan jag lätt påstå att den rådande inställningen för stunden hade stor inverkan. Vilket betyder att om jag skulle göra det i morgon kanske resultatet blivit helt annorlunda. Man kan väl säga att man lätt rycks med i en intuitiv hänförelse där man blir en del av förvandlingen och resan. Den inre bilden fanns där, men bytte skepnad under tiden färgerna förvandlades. Hypnotiskt och avkopplande. Nu blev det som det blev, vilket innebär att jag måste återvända till denna plats när jag målar resten.
Varför jag agerade så hör psykedeliskt har dock sina orsaker. Har aldrig målat frigolitstenar. Är inte van att jobba med vattenfärger och hur dom interagerar med varandra och bara sex basic färger att jobba med. Valde dock att jobba med vattenfärger eftersom det skulle innebära maximal felmarginal mot klantiga beslut. Risken för lagerbildning är obefintligt med vattenfärg. Istället måste man ha mer fokuserad uthållighet och tålamod för att sakta, sakta bygga upp intensitet, nyans och ton. Det är inte bara att måla en eller två gånger sen är det klart. Utan det krävs otal omgångar med skiftande blandningar av flera olika färger tills man hittar det som funkar och sedan bygga vidare – tills man är nöjd. Vilket man egentligen aldrig blir.
I början var jag väldigt stel och försiktig. Ju längre in i processen och varm i kläderna jag blev, desto mer intuitivt började penseln dansa fram och hoppa omkring i färgerna. Till slut gick det nästan av sig själv och jag bara tittade på och rättade till handens val av färg. Ok, nu är det väl så att jag har tecknar, målar och skaparbakgrund – amatörmässig, självlärd sådan. Och den kom till god hjälp, även om jag är ringrostig på färgfronten. Målade en hel del förr och längre tillbak i tiden brukade jag anamma en speciell teknik på små figurer och byggsatser, som jag försökte återerövra.
Jag började med väldigt ljusa toner för att långsamt mörka dom allt eftersom, samtidigt som jag ganska fritt skifta färgnyanser för att se effekten hur det inverkade helheten. Använde minimalt med rena färger utan blandade sporadiskt skiftande flera färger med varandra. Rena färger bli ganska platt och livlöst. En blandning av flera färger i samma pensel som dessutom skiftar i nyanser från ena stunden till den andra ger ett mer naturligt och levande intryck – även om resultatet till synes eventuellt ser enhetligt ut. Man kan med fördel vara betydligt mer nyansrik än jag varit, som hållt färgskiftningarna ganska enhetligt. Men som första projekt och inte helt erfaren över min förmåga att skapa balans ville jag ligga lågt för att undvika en potpurri av färg.
Märkte ganska snabbt att man kan slappna av och ta det cool lugnt med rädslan för risken att göra fel, för den är väldigt liten. Man kan misslyckas ganska ordentligt med en idé till färgblandning utan risk att måla in sig i ett hörn och få panik. Detta är den stora fördelen med vattenfärg. Det är i det stora hela bara att köra på och se vart det bär hän. Ja, och så är det bra att låta det du målar vila och torka mellan varven, dels för att kunna påverka färgsättningen eftersom konstant blöt ny färg enbart blir sunkigt tråkig annars. Sedan så är det skillnad på torr och blöt färg och svårt att se resultatet i torrt tillstånd.
Många använder omvänd teknik. Målar först i en mörk, nästan svart ton och ljusar sedan upp för att skapa relief och djupkänsla. Detta kräv en lite mer krävande färgsättningsteknik som innebär att man mer eller mindre torrmålar ”drybrushing” hela bakgrunden i önskad färgnyans. Det är minst sagt jobbigt eftersom torrmålning inte är lika lätt att styra mer spontant och intuitivt. Du måste vara mer klar och bestämd över hur du vill ha det. Jag använder också både svärtning och drybrushing för att skapa djup och reliefkänsla men kör detta efter att själva grundfärgen är klar.
Själva svärtningen, som jag kallar den, är en ganska både brutal och i första anseende lite kuslig procedur. Den är också väldigt sölig, men grymt enkel och effektiv. När du är nöjd med din målning så målar du allt kolsvart med någon tjockare sort av färg än vattenfärg. Typ allmogefärg eller liknande – OBS! vattenbaserad färg ska det fortfarande vara. Spä den lite med vatten så den blir lite mer vattnig. Ok, nu är allt kusligt kolsvart. Sedan tar du en blomspruta och duschar (med dimmstråle) så att den svarta färgen rinner av tills önskad effekt uppstår. Vänd och vrid objektet så att du blir av med överflödet och rinner in i alla små fördjupningar. Du kan även experimentera med hur tjock svart färg du vill måla med och spruta olika hårt. Det är önskvärt att få en viss ojämn svärtning på själva grundfärgen, även om tonen mörknar något, eftersom det ger en intressant naturligt härjad effekt. Låt torka och gör ev om proceduren om du vill få en starkare effekt.
När jag är nöjd med svärtningen kör jag en eller flera omgångar med drybrushing för att förstärka djup och relief ännu mer. Det här gör man med ljusa färgtoner som domineras av vitt, med blandade skiftande inslag av andra färger för att ge lite extra dimension i helhetsintrycket. Drybrusching är ingen svår teknik, men kräver lite inkänning innan den sitter. Och för att det ska funka måste färgen nästan vara som det låter – torr, men blöt nog för att fastna på penseln och kunna fastna på underlaget, knappt. Kan tillägga att det är lite svårare med vattenfärg än en redan mer trög och pigmentstar färg – typ allmogefärg. Den här tekniken är när den väl sitter, magiskt rolig att pyssla med.
Så, nu är det klart. Nu ska det bara torka och sedan lackas. Nu har jag bara bakgrunden kvar att måla. SeaU 😉
the Spacelake Aqvarium 