Efter sex, månader

Inga frenetiskt återkommande artiklar så mycket det senaste. Kanske för att det är ganska stabilt stillsamt i karet. Eller ungefär lika livat som vanligt. Vilket alltså känns som – tja, inget särskilt. Så varför skriva för skrivandets egna behövandes skull om jag inte har nåt särskilt att säga.

Eller jo ja. Egentligen borde jag kanske skrivit lite om hur det går för den lilla gula monsterfisk kullen (Lamprologus ocellatus – gold) som jag sög upp och la över i ett yngelkar. Jo dom växer och frodas och har blivit ett livat gäng som i det närmaste kan betraktas som tama i nuläget. Helt orädda, nyfikna och hoppas alltid på mat så fort man visar sig. Ska lägga upp lite bilder på detta nån dag. Och kanske berätta lite mer.

Och det mest spännande, som jag inte skrivit om. Hur har det gått för Hästnosarnas barnkalas. Jodå, hanen höll sitt avtal med bravur och ruvade vidare i drygt två veckor. Sen såg jag inte röken av några yngel. Tiden gick och plötsligt ser jag ett yngel som jag först tror är ett snäcklekaryngel (är alltid några på G lite hör och där, titt som tätt). Sedan inser jag att -Hej hoppla, ta mej tusan… det är ett hästnosyngel. Det gömmer sig i en spricka mellan två stenar som nästan är omöjlig att se så mycket av. Här skuttar den omkring och försvinner lite här och där, tusan vet vart, då och då. Väl dold och verkar ha hittat ett suveränt gömsle. Nu undrar jag vart mer det kanske kan finns små överlevare. Kanske den enda, men attans kul att faktiskt ett yngel klarat sig och ser ut att ha det fin-fint.

Här under, mellan två stenar på varandra gömmer sig hästnosynglet. Att få en bild på det är praktiskt omöjligt. Svårt ens att se med ögonen. Nåvöl om det. Just den här stenformationen har fått en otroligt vacker beläggning av olika alger och sediment. En intressant alg som jag aldrig fått fram förr är en grön variant av tofsalger – oerhört vacker och harmoniskt svajande. Ganska få än men hoppas på fler. Hästnosarna rycker dom ibland.

Fast nu hade jag faktiskt tänkt skriva lite mer allmänt om hur det ser ut i karet efter att vart igång drygt runt omkring 6 månader. Och bjuda på lite miljöbilder på karet, eller i. Till skillnad från vissa sterila akvarister så älskar jag alger och lite sedimentliknande beklädnad. Det gör även mina hästnosar. För dom är alger en naturligt näringskälla och ett välkommet tillskott som dom gillar att beta av. Stenar som ser ut som dom nyss lagts i ser fasligt trist ut tycker jag. Så även en, än så vacker i sitt originalskick, naturkopia av sten/bergsbiotop. Men en vacker patina av alger skapar en känsla av liv och levande. Tog tid innan den där riktig snygga algbeläggningen började etablera sig stabilt. Tillskottet var ganska ojämnt vandrande mellan algblomning till naket som kom och gick i cykler under en längre tid. Detta ser jag som ett tecken på en stabilt etablerad bakteriekultur och ett filter som är i balans.

I det här lilla stenröset hamnar mycket småbös som sedimenteras och blandar sig med diverse alger och förvandlas till en vildvuxen matta. Eftersom ett snäcklekapar håller till här intill grävs det en hel del och landskapet förändras ofta. Så påväxten skiftar i karaktär en hel del. Den större stenen bredvid betas flitigt av hästnosarna.

Här är som synes ett populärt tillhåll för mina blå neoner. En hona ser lite mager ut – hon har tuggat ett tag (munruvar) och inte fått så mycket mat i sig. Bakgrunden ser betydligt vackrare och mer naturlig och levande ut nu med algpåväxt. Betas också av flitigt av hästnosarna, just här ganska väl skördad och förhållandevis naken ändå.

Här har bakgrunden i mitt tycke fått sig en otroligt vacker patina av alger. Notera alla skrapmärken i beläggningen. Det är tandmörken efter hästnosarnas betande. När man är i rummet hör man tydligt resonansen i frigolitbakgrunden när dom skrapar. Som synes, ett populärt tillhåll att beta.

Växterna då. Javaormbunke verkar stortrivas i karet, växer och frodas. Lite ruffig på sina ställen, men inget som verkar påverka livslusten negativt och både ny blad och skott drar iväg hela tiden. Vallisnerian däremot verkar inte tycka livet är lika kul. Växer visserligen och skjuter nya skott, men vill inte växa och ta sig riktigt. Gulnar lätt, lite tunn, kort och allmänt futtigt. Vetkar dock gå lite i cykler då den verkar ta lite mer fart mellan varven, för att sedan återgå till ett mer deprimerande liv. Inget som stör mig dock. Den finns där, får finnas där, som den är.

Tja, ungefär så är det, i det stora hela. Och fiskarna trivs, och vattenvärdena är så stabila att jag numer sällan bryr mig att mäta så ofta, nästan aldrig.

SeeYa!

>

Hur e Läget?

Så nu ja, har det gått drygt 2 månader sen jag startade upp det här. Dags för en liten allmän lägeskontroll för att berätta hur det går i det stora hela. Så långt bara bra i stort sett. Har skejpat om inredningen ett antal gånger med lite mindre modifikationer under tiden och faktiskt plockat ut mer än jag lagt till. Inte helt nöjd, men det kommer jag aldrig bli – alltid finns det något som kan bli bättre, och nöjd är en subjektiv färskvara. Vallisneria i all ära men faktiskt så tyckte jag att den gav ett litet rörigt intryck. Växte nästan för bra och jag rensade ut och tog några dagar senare ut ännu mer. Inte helt säker på om jag vill ha nån kvar alls faktiskt. Men så länge får det som finns vara dör det är. Har på lut att jag skaffar fler Javaormbunkar, kanske 2 större doningar. Och eller kanske nån annan långsamväxande större solitär. En Jättevallisneria hade säkert kunnat skapa lite extra dimension. Lite trött på att hålla på att gallra bara. En Crinum lök när det blir köpsäsong eller nån långbladig hög, smal Cryptocoryne kanske. Wi får se.

Så här ser karet ut idag 2013-12-29

Filter och Cirkulation har jag förändrat lite. Som jag skrivit tidigare så åkte cirkulationspumpen ut och ersattes av ett JBL Crystalprofi 1501 (1400 l/h). Det funkar kalasbra och jag är grymt nöjd med det här ytterfiltret. Filterkammaren i bakgrunden agerar på detta som ett stort förfilter och håller vattnet klarare än någonsin – ca 30 liter filtervolym sammanlagt. En annan sak som jag faktiskt gjorde för länge sedan är att jag öppnat upp en liten glipa vid vattenytan in till filterkammaren som funkar som ytavrinning. Det här håller ytvattenskiktet spegelblankt och den där oljiga hinnan man kan få har aldrig uppstått. Streamern som gömde sig bakom ena hörnmodulen har åkt ut. Även om den fyllde sin funktion och inte skapade direkt störande ökning av cirkulationen, så kändes den lite mer än nödvändigt. Märkte dessutom att Paracyprisarna tenderade att bli lite passiva under tiden den var igång och liksom väntade in lite lugnare vatten. Nu är dom betydligt mer aktiva och simmar omkring lite mer. En annan anledning till att jag tog bort streamern är för att jag eventuellt kommer behöva köpa en doppvärmare längre fram och enda bra och minst synliga platsen är just där. För att…

Belysningen är ok, men jag blir nog aldrig helt nöjd med lysrörsljus. Inte för att ljuset i sig är dåligt utan för att lysrörsljus blir lite platt och tråkigt livlöst. Moddat ljuset en del till det bättre med avskärmning och så men det blir inte precis som jag vill. Vill och vill, helt nöjd kanske jag aldrig blir men just nu står siktet inställt på LEDljus. Tänkte lite DIY men summa summarum av diverse behov och pysslande tänk och andra omständigheter vet jag inte om den samlade vinsten blir så stor jämfört med en riktig ramp. I alla fall om man som jag tänker beställa den från USA där LEDramper är löjligt mycket billigare. Inklusive frakt och eventuell tull blir det ändå mycket billigare än om jag köper en här. Dessutom har jag noterat att förutom svindyra hightech limousiner för saltvattenskar, så är många tillgängliga LED system inte bra dyrare utan dessutom äldre lågbudgetmodeller med tveksam prestanda. Tyvärr Sverige och ärade köpmän som strävar för sin existens och ge oss en bra inhemsk marknad, men på den här fronten sviker jag er.

Fiskarna dom trivs och fungerar bra. Men jag har faktiskt börjat tröttna en del på mina gula L. ocellatus. Dom är så jävla aggressiva och tycker att dom äger akvariet. Nu hävdar sig visserligen Hästnosarna och Altosarna hyffsat bra och verkar inte må dåligt eller ser stressade ut av deras närvaro. Men dom är oerhört störiga och är hela tiden på hugget och bara måste kaxa sig hela tiden. Samtidigt gillar jag dom här små ettriga getingarna och dom är förtjusande vackra. Framtiden lutar dock åt antingen ett eget kar eller försäljning. Hästnosarna ja. Jag bara väntar och väntar på att dom ska få till det. Dom håller fortfarande tight ihop och flirtar våldsamt med varandra i tid och otid, men någon lek får dom inte till. Annars är jag fullständigt charmad av dessa troll och jag har aldrig sett en fisk som dessa hålla samman på det sätt som hästnosar gör. Jag har heller aldrig upplevt en fisk där hanen är så oerhört snäll och varsam mot sin hona. Dom beter sig som ett nykärt par.

Altosarna har kanske växt något litet, men inte mycket och det ser mer och mer definitivt tydligt ut som jag har en hona och hane. Dom möts och interagerar allt oftare men för det mesta är det i form av utfall från hanen. Ser inte ut som nån typisk aggression utan mer nåt slags möte med med det okända. Dom dras till varandra men vet inte varför, typ. Paracyorisarna ser ut att funka utmärkt bra i sin lilla 7grupp. Dom två stora hanarna har tagit en skreva och en grotta i vardera ände av karet som sitt tillhåll. Den största av dom har även lekt av en hona vid ett tillfälle. Hon tuggade i två dagar sen vart det tomt. Fascinerande faktiskt hur tuffa dom faktiskt är i sitt till synes harmlösa beteende – hanarna alltså. Dom snodde Altosarnas revirtillhåll rakt av och har inga problem att skrämma iväg dom, om dom känner för det. Ibland får dom faktiskt vara där. Intressant beteende att betrakta hur hanarna ibland simmar omkring och stimmar tillsammans men för det mesta cirkulerar i sin grotta/skreva och då och då sticker ut för att locka till sig en honas uppmärksamhet och försöker få med henne. Det gick snabbt och smidigt den gången en hona var redo och följde med in och kom ut med munnen full.

Säkert en massa mer jag skulle kunna lägga till här, men det får räcka och så här är det just nu i stora drag. Avslutar med en nattbild på akvariet. Som numera även mjukstartas med månljus innan ljuset tänds.

Dag 20, Växer så det knakar

Nu har det gått 20 dagar sedan uppstart och i morgon blir det förhoppningsvis premiärdopp för fisk. Under den här tiden har vattnet stabiliserat sig på Ph 8,3 och Kh 12, med hjälp av bikarbonat ca 2msk. Räknar på att jag har en total vattenvolym på 200 liter, minst 40 går bort på grund av inredning. Kanske mer men jag dividerar enkelt och jämnar ut det till 200. Plusminus skillnaden är inte så jädra noga. Jag hör till dom som förespråkar lite salt i karet, beroende på vad man kör för biotop. I Tanga och Malawi tycker jag det är bra att köra med lite salt – ca 1dl per 100 liter är ett bra riktvärde. Men för att inte chocka växterna har jag ökat dosen långsamt. Och dom verkar inte bry sig det minsta för det var jäklar vad dom har börjat komma igång.

Vallisnerian verkar ha rotat sig fint och ser ut att stortrivas. Massor nya skott och dessutom skjutit iväg ett antal löpare där ny blad sticker upp och drar iväg med dryga centimetern om dagen. Javaormbunken är ju ingen turboväxare och reagerar likaså lite långsamt på eventuella förändringar. Så långt är den dock lika ståtlig som när jag köpte den och ett antal nya blad har börjat rulla upp sig från rotknölen. Ett ensamt blad med sytrådssmal rot som lossade när jag planterade den här, kilade jag fast vid en sten och den har både tagit sig och växt lite. Så, växterna har etablerat sig oväntat bra. Historiskt har jag sällan lyckats så bra med växter. Bra idé med lång uppstart innan fisk, många vattenbyten, växtgödning och co2 (lowtech flytande form – Easy Carbo).

Och just vattenbyten har jag varit frikostig med under den här perioden. 9 vattenbyten där jag varvat 25% och 50%. Det här har troligen hjälpt till att hålla algerna stången. Har historiskt aldrig haft så lite alger någonsin under inkörningsperioden som nu. Kan ju hända att det händer grejer när fiskarna kommer. Men det här är i alla fall ett bra intro. Har bara haft lite mindre mängder kiselalger som kommit och gått, men backat mer än det etablerar sig. Men lite har börjat hända, och det ser jag enbart som positivt. Lite alger på inredningen tycker jag är snyggt, ser mer levande ut med en patina av alger på inredningen. Små antydningar av grönt och lite småtofsigt, knappt synbart har börjat dyka upp. En del svävalger hade jag däremot en period i början. Troligen var det dock mest damm från sanden och avlagringar från husfixen (filtret är som nämnts inte lackat) som svävade runt. Nästan på dagen 14 dagar vände det påtagligt och nu är det i princip kritallklart.

Min lilla Physiasnäcka gör dessutom ett grymt effektivt jobb och håller en del algpåväxt i schack. Igår kväll sopa den en sten med alger (inte mycket dock men) sopren. Å andra sidan skiter den som en häst.

Belysningen var jag sparsam med första veckan – ca 7 timmar. Sedan har jag ökat på och kör idag på ca 11 timmar. Det blir väl där ungefär belysninstimmarna landar. Mitt nattljus skapar på detta en förlängning av betrakteksetiden med mersmak, så på kvällen när huvudbelysningen släcks kan jag fortfarande betrakta livet i akvariet flera timmar. Och eftersom akvariet står bredvid min sängsida kan jag ligga i sängen och glo mig till sömns om jag vill, och det lär jag göra i början. Det gör jag redan nu, utan fisk i. Så rogivande och mysigt är det.

Ljusavskärmare

Att behöva dämpa ljuset hör ju inte till dom mer vanliga önskemålen i ett akvarium. I alla fall inte med växter i. Snarare är det ju så att ljusflödet är lite snålt tilltaget (gäller nästan alla färdiga akvariepaketlösningar). Men kör man sjöciklider från Malawi eller Tanganyika tex där växtligheten sällan är ett ens mindre dominerande inslag, så spelar mängden ljus mindre roll. Faktiskt så kan mindre ljus vara ett fördelaktigt sätt att framhäva vissa färgnyanser hos en del fiskarter. Somliga verkar dock tro att Sjöarna i Rift Valley i princip är öde på växtlighet och enbart består av sten, klippor, sand och dy. Så är det inte, finns ganska mycket växter på sina håll i sjöarna.

Själv känner jag en dragning lite åt båda hållen. Tillräckligt med ljus, men inte för mycket. Jag vill gärna ha lite växter, som trivs bra och ser bra ut också. Sen är det ju så att växter fyller en önskvärd funktion i våra akvarier, inte bara estetiskt om man råkar gilla växter, utan för att dom även är delaktiga i den biologiska processen. Växter funkar som små biologiska filter som har positiv inverkan på vattenkvalitén. Därför är tillräckligt med ljus önskvärt. Sen är det ju fördel att välja växter som inte är överdrivet ljuskrävande, eller mer skötselkrävande överlag.

Det tråkiga med framförallt lysrör är att ljuset oftast blir lite platt och livlöst ut. Det snyggaste sättet att lysa upp ett akvarium är intensiv punktbelysning, typ spottar en bit ifrån vattenytan. Då får man lite skiftningar i karet och med hjälp av bra ytcirkulation uppstår snygga ljusspeglingar i akvariet. Riktigt såna möjligheter har inte jag, varken kostnadsmässigt eller praktisk (nyfikna katter tex). Men jag har en del idéer på laget som inte behöver bli så dyra. Men det blir längre fram i tiden.

Så långt har jag i alla fall snajsat till lite skiftningar i ljusflöde som skapar lite mer liv och djupkänsla med hjälp av gratis enkelt hembygge. Utan att ta bort för mycket ljus från växterna. Med hjälp av en burk, hålstans och ståltråd, hett vatten och nåt smalt cylinderformat…. Jo

> Klipp ut lämpligt stora fyrkanter från en plastburk
> Stansa hål i vardera ände
> Lägg i hett vatten (kastrull med kokvatten). Vissa plaster kanske inte funkar, prova
> Nu är plasten mjuk och formbar en kort stund. Forma plasten runt något cylinderformat och skölj i kallt vatten
> Så, nu har du en cylinder som du trär runt lysröret och fäster med ståltråd i hålen

Även om den formade plastbiten kanske sitter om runt röret bra så kommer värmen som röret alstrar mjuka upp plasten och räta ut sig och trilla av om man inte fäster ihop ändarna. Eftersom ”skygglapparna” sitter löst så kan man lätt placera dom fritt utefter rörets längd och eftersom plastbiten är öppen i ena änden så kan man även justera ljusvinkeln – framåt bakåt eller dämpa helt (öppningen uppåt). På så vis kan du tex skärma av ljuset mot bakrunden men medge att lite ljus faller framåt/nedåt mot en växt. I mitt kar har jag dämpat och skärmat av främst i de bakre hörnen vilket ger en visuell känsla av mer rymd i akvariet. Det har även lett till att jag fått lite mer ljsspeglingseffekter i akvariets högra hörn där ytvattnet cirkulerar som livligast vid utblåset. Vilket jag tycker är grymt läckert.

Varför inte bara folie runt rören eller nåt liknande? Lysrör alstrar ganska mycket värme. Och värmeutvecklingen i sig påverkar livslängden på rören. Om du klär in rören stänger man in värmen och risken är stor att värmeutvecklingen påverkar ljusrampens livslängd och funktion. Dom här avskärmningarna påverkar visserligen värmeutvecklingen också till viss del, men med en öppen lösning kan i alla fall värmen vädras bort. Folie blir dessutom med tiden spröd och smulas sönder.

Det framgår kanske inte så jättetydligt på bild hur ljuset ser ut i akvariet efter det här. Och visst det är inte fråga om stora skillnader, men bara små nyansskillnader kan göra enorm skillnad i helhetsintryck. En iPhone är inte heller den bästa kameran på att separera naturtrogna övergångar mellan ljus, skugga och mörker.