Ljusavskärmare

Att behöva dämpa ljuset hör ju inte till dom mer vanliga önskemålen i ett akvarium. I alla fall inte med växter i. Snarare är det ju så att ljusflödet är lite snålt tilltaget (gäller nästan alla färdiga akvariepaketlösningar). Men kör man sjöciklider från Malawi eller Tanganyika tex där växtligheten sällan är ett ens mindre dominerande inslag, så spelar mängden ljus mindre roll. Faktiskt så kan mindre ljus vara ett fördelaktigt sätt att framhäva vissa färgnyanser hos en del fiskarter. Somliga verkar dock tro att Sjöarna i Rift Valley i princip är öde på växtlighet och enbart består av sten, klippor, sand och dy. Så är det inte, finns ganska mycket växter på sina håll i sjöarna.

Själv känner jag en dragning lite åt båda hållen. Tillräckligt med ljus, men inte för mycket. Jag vill gärna ha lite växter, som trivs bra och ser bra ut också. Sen är det ju så att växter fyller en önskvärd funktion i våra akvarier, inte bara estetiskt om man råkar gilla växter, utan för att dom även är delaktiga i den biologiska processen. Växter funkar som små biologiska filter som har positiv inverkan på vattenkvalitén. Därför är tillräckligt med ljus önskvärt. Sen är det ju fördel att välja växter som inte är överdrivet ljuskrävande, eller mer skötselkrävande överlag.

Det tråkiga med framförallt lysrör är att ljuset oftast blir lite platt och livlöst ut. Det snyggaste sättet att lysa upp ett akvarium är intensiv punktbelysning, typ spottar en bit ifrån vattenytan. Då får man lite skiftningar i karet och med hjälp av bra ytcirkulation uppstår snygga ljusspeglingar i akvariet. Riktigt såna möjligheter har inte jag, varken kostnadsmässigt eller praktisk (nyfikna katter tex). Men jag har en del idéer på laget som inte behöver bli så dyra. Men det blir längre fram i tiden.

Så långt har jag i alla fall snajsat till lite skiftningar i ljusflöde som skapar lite mer liv och djupkänsla med hjälp av gratis enkelt hembygge. Utan att ta bort för mycket ljus från växterna. Med hjälp av en burk, hålstans och ståltråd, hett vatten och nåt smalt cylinderformat…. Jo

> Klipp ut lämpligt stora fyrkanter från en plastburk
> Stansa hål i vardera ände
> Lägg i hett vatten (kastrull med kokvatten). Vissa plaster kanske inte funkar, prova
> Nu är plasten mjuk och formbar en kort stund. Forma plasten runt något cylinderformat och skölj i kallt vatten
> Så, nu har du en cylinder som du trär runt lysröret och fäster med ståltråd i hålen

Även om den formade plastbiten kanske sitter om runt röret bra så kommer värmen som röret alstrar mjuka upp plasten och räta ut sig och trilla av om man inte fäster ihop ändarna. Eftersom ”skygglapparna” sitter löst så kan man lätt placera dom fritt utefter rörets längd och eftersom plastbiten är öppen i ena änden så kan man även justera ljusvinkeln – framåt bakåt eller dämpa helt (öppningen uppåt). På så vis kan du tex skärma av ljuset mot bakrunden men medge att lite ljus faller framåt/nedåt mot en växt. I mitt kar har jag dämpat och skärmat av främst i de bakre hörnen vilket ger en visuell känsla av mer rymd i akvariet. Det har även lett till att jag fått lite mer ljsspeglingseffekter i akvariets högra hörn där ytvattnet cirkulerar som livligast vid utblåset. Vilket jag tycker är grymt läckert.

Varför inte bara folie runt rören eller nåt liknande? Lysrör alstrar ganska mycket värme. Och värmeutvecklingen i sig påverkar livslängden på rören. Om du klär in rören stänger man in värmen och risken är stor att värmeutvecklingen påverkar ljusrampens livslängd och funktion. Dom här avskärmningarna påverkar visserligen värmeutvecklingen också till viss del, men med en öppen lösning kan i alla fall värmen vädras bort. Folie blir dessutom med tiden spröd och smulas sönder.

Det framgår kanske inte så jättetydligt på bild hur ljuset ser ut i akvariet efter det här. Och visst det är inte fråga om stora skillnader, men bara små nyansskillnader kan göra enorm skillnad i helhetsintryck. En iPhone är inte heller den bästa kameran på att separera naturtrogna övergångar mellan ljus, skugga och mörker.

Månskensnätter

När mörkret faller lyser det blått i akvariet. Ok då, lite överdramatiserat jovisst, typ Hollywood. Men det här är mer för effektens skull än att eftersträva en slags nödvändigt krystad verklighet. Strävan efter total verklighet är bara en absurd utopi som förmodligen hade blivit ganska ointressant om man hade försökt rycka ut nån eller några kubikmeter verklighet och placerat det i rummet. Det vi ser, upplever och känner är så mycket mer än den avskärmade bilden av två kubikmeter sjö. Hela sjöns intryck samlas i en känsla. Och det är oftast den vi vill återskapa – en känsla, av helheten. Då måste man ta till lite knep för att få plats med den här stora känslan, på en väldigt liten yta. Ett spännande och intressant akvarium är nästan aldrig verklighetstroget annat än i fantasin.

Det jag försöker säga är att, för att efterlikna ett intressant och spännande akvarium som samtidigt känns naturligt måste man ofta överdriva lite för att hjärnan ska bli tillfredsställd med utsikten. Överdrivet blått sken som ska efterlikna månsken under vattnet är inte bara ett effektivt sätt att förlänga tiden att betrakta livet i akvariet. Det är också grymt coolt, och öppnar upp en fantasieggande, spännande och intressant dimension av den visuella upplevelsen. Det är redan spännande när akvariet sveps in i månsken, så hur fascinerande kommer det inte bli när en massa fiskar simmar omkring i det månskensbelysta nattmörkret.

Fortfarande lite grumligt/disigt i vattnet så det är lite extra effektfullt just nu. Och tyvärr lite dålig kvalitet på bilden. Plåtad med en iPhone som uppenbarligen har lite problem att hantera det här blåa ljuset. Ska försöka fixa lite fler och bättre nattbilder längre fram när firrarna kommer.

Uppstart

Nu så äntligen. Efter månader av förberedelser och inköp av nödvändiga och kanske onödiga prylar. Så har tiden med stort V kommit – vatten i akvariet. 3 långa veckor kvar till fisk (lön=pengar till fisk) men och just därför kändes det lägligt att smaka på känslan av att vara igång med karet. Och trots att det saknas fisk så känns det som om jag är framme. Även om framme bara innebär en början på en ny resa ner och in i akvariets värld. Igår fyllde jag på vatten och idag köpte jag växter. Det känns underbart skönt att se det, titta in i det, koppla av och fundera på vilka arter som ska få husera och boa in sig här. Faktiskt känns det betydligt enklare att se framför sig vilka fiskarter som lockar och passar bättre nu när det är vatten i och ser ut som det gör. Vattnet förändrar akvariets estetik påtagligt, sand, stenar och bakgrund ändrar färg och karaktär och rymdkänslan förändras. Hur pump och streamer förflyttar vattnet påverkar också sinnet. Nu är det betydligt lättare att se för sitt inre öga hur en viss fisk skulle kunna se ut och fungera i det här karet. Men jag har fortfarande beslutsångest och den dagen är nog vidöppen för nyckfulla tillfälligheter som styrs av infall, tillgång och intryck.

Nu till mer fasta begrepp som ljus, cirkulation och växterna och sånt. Har tidigare kört med mixad färgtemp på rören men den hör gången ville jag testa ganska neutralt och två likadana rör. Till stora delar rätt nöjd, men kanske önskade en liten touch kallare färgtemp. Just nu sitter det två Sera Brilliant Daylight (6700k 38w) som är ganska neutralvita, men drar lite åt det varmvita. Dock inte i närheten lika pissfärgade som varmvita kan vara. Bra kräm i ljuset, så det räcker nog till lite mer ljuskrävande växter, även om de jag har inte är så kinkiga med ljuset. Funderar däremot på att kombinera med ett Juwel Daylightrör på 9700 kelvin som drar mer mot det blå nästa gång jag byter, eller om jag gör det innan. Nöjd med ljuset är jag i alla fall.

Cirkulationspumpen är jag däremot lite besviken på. En Eheim Compact 1000 som visserligen är både smidig i formatet och bjuder på bra drag, men är behäftat med ett lite störande vibrerande dovt hummande som inte upplevs som det mest upphetsande ljudet att lyssna på. Har med en massa trixande lyckats dämpa ljudet någorlunda, men är inte helt nöjd. Som tur är så har ljud som alltid finns en benägenhet att smälta in i det normala med tiden. Pumpen får vara kvar så länge, men om jag får lite pengar över är det inte omöjligt att jag köper en ny. Under tiden hoppas jag att jag vänjer mig och inte lägger märke till det.

Kompisen streamern – Sicce Voyager3 däremot spelar mindre roll att den låter lite den också, för den kommer bara att vara igång dagtid och efterlikna att vattnet blåser upp och rör sig lite mer under dagen för att sedan lugna ner sig. Streamern gör ett grymt coolt och effektfullt jobb i vattnet och sätt fart på vattenytan tillsammans med pumputblåset. Eftersom utblåset är justerat så att det sprider strålarna så uppstår en intressant turbulens i karet där flödet ändrar karaktär emellanåt och ändrar riktning. Detta plus att utblåset från cirkulationspumpen går ytterligare i en annan riktning. Trots att pumpen omsätter 1000 l/h och streamern 4500l/h så är det trots de hiskeliga siffrorna långt ifrån storm i akvariet. Mer ett stillsamt flöde som ser harmoniskt och livfullt ut. Knappast risk för någon kamp för fiskarna att simma runt i, snarare uppiggande och förhoppningsvis kommer det trigga igång fiskarnas lekfullhet och beteende.

Växterna då. Jag kände mig lite bekväm och orkade inte ta mig längre än till den lokala zooaffären för att kolla in vad som erbjöds. Mölndals Zoologiska. Tja, inget imponerande direkt, men betydligt bättre kvalitet och pris än på Kungsmäzzans Zoo i Kungsbacka. Denna top of the line affär som hade grymt bra kvalitet och utbud en gång i tiden har verkligen gått ner sig rejält. Fortfarande stort utbud, men mycket svajig kvalitet och skötsel. Växterna var en katastrof. Dyrt och halvdött. Inte mycket att välja på i Mölndal alltså, men nu är ju inte växter något prioriterat måste och huvudattraktion i karet. Mest för att jag vill pröva, att det kan bli och se snyggt ut och vill försöka få några få att trivas och bli snygga – en utmaning i sig vid sidan om fiskarna. Hur det bli med näring till växterna framöver får jag se hur jag lägger upp och bäst löser det. Men i nuläget så matar jag växter i mitt akvarium. Allt för att få dom att komma igång, slå rot och trivas. Utan fisk så finns ju varken näring eller co2 tillgängligt så därför ger jag dom både växtnäring och co2 i flytande form. Co2 i tubmatad form är overkill i detta kar känns det som. Utan närmare efterforskning har jag valt ProFito och EasyCarb från EasyLife. Dom har rätt bra rykte att göra bra och verksamma vattenpreparat. Nåt måste man ju välja. Kan hända att det här är överambitiöst, onödigt och bara slöseri med pengar, men jag är helt enkelt nyfiken på om det kan göra nån positiv skillnad. Jag vet hur jag brukar lyckas annars – inte så jättebra.

Tanken från början var en Crinumlök, några Anubias och Vallisnera. Men tydligen är det inte säsong för Crinumlökar och några Anubias fanns inte inne. Däremot några späda men ok Vallisnera. Så det fick bli ett gäng sådana och som surrogat för en Crinum valde jag en ovanligt snygg och ståtlig Javaormbunke. Det här är växter som brukar funka bra i Tanganyikakar och tål både redigt högt Ph på närmare 9 och mycket hårt vatten. Dessutom är de både hårdföra och ställer inga större krav på ljuset. Men det är ingen garanti. Javaormbunken är jag inte bekymrad över, dom brukar överleva det mesta, men kan bli fula som as. När det gäller Vallisnera är dom lite känsliga innan dom rotat sig ordentligt, väl rotade brukar dom överleva och växa på, men kan bli lite taniga. Få se om EasyCarbo och ProFito kan kick igång dom och hålla liv i växkraften. Just nu har jag haft lite problem att få Vallisneran att sitta kvar. Finkornig sand är ju inte det mest optimala att plantera något som knappt har rötter att ens förankra med lite småsten. Nu har i alla fall ingen simmat iväg på flera timmar så kanske sitter dom kvar. Ett krux är att och kanske att jag vart tvungen att sätta dom lite djupare än vad som egentligen är helt optimalt för att dom ska vilja trivas. Nåväl, känns som jag har lite mer grönt än tanken var från början och är beredd på att en del växter kanske får besöka komposten.

Fortfarande lite disigt i akvariet. Kommer dröja ett tag innan det lägger sig och klarnar upp. Sedan väntar ett antal gånger flera vattenbyten i syfte att laka ur eventuella rester som skulle kunna ha negativ inverkan på framtidens fiskar.

42 varianter av Oändligt

Nackdelen med fördelen att vänta länge på nåt gott är att man blir rastlös och får en massa idéer, som inte går att stoppa. Inte om man är som jag i alla fall – impulsiv, spontan och får plötsligt lust att göra. Som tur är gäller det inte pengar. Det är ju därför jag har så mycket tid över. I love inreda akvarium, det är löjligt kul. Och ska jag följa frugans råd borde jag kontakta en psykolog. Hon vet, jag anar, men vill inte veta, hur många timmar jag flyttat runt i och ur stenar i akvariet. Det är en skumt påfrestande blandning av meditativ tillfredsställelse och förvirring. Som ett gigantiskt kombinationslås där varenda sten måste ligga rätt. Problemet är att det inte finns någon rätt kombination. Det är en illusion av bra känslor – som öppnar upp nya möjligheter. Och så håller det på, man hittar hela tiden något nytt som känns lite bättre. Sen inser man att det man lyckades få till innan var bättre än det som tycktes bli bättre just nu, med lite justeringar. Och… ja ni vet, det tar aldrig slut – det är en evighetsmaskin.

Fram till nu har jag bestämt mig för att vara nöjd. Det var jag innan också, men nu är jag ännu mer nöjd. Visserligen kände jag en helt ok tillfredsställelse med den sparsmakade stilen jag redan hade klar. Men det saknades lite spänning, stilrent med en twist. Alltså lite mer, men utan att tynga ner inredningen med för mycket. Den vägen var inte lätt och det blev snabbt kraftfullt övermöblerad, stökigt och disharmoniskt. Kul för fiskarna kanske men inte särskilt rogivande. Jag vill också trivas med vad jag ser. Fördelen med att slå på storpukan är att man till slut testat nästan varenda möjlig variant hur stenarna passar ihop med varandra. Sedan plockar man bort allt bit för bit tills man hittar den där eftertraktade luftiga atmosfären. Det tog sin tid och blev många, många ommöbleringar innan jag till slut blev jävligt nöjd. Fortfarande hyffsat enkelt trots betydligt mer sten men ändå öppet och luftigt. Precis som jag vill ha det. Nu fattas bara lite växter och nån eller några högar med snäckor till snäcklekarna. Platsen längst ut till vänster är i nuläget dedikerad till en kommande snäckhög, var mer får vi se.

Sand i & Hardscape

Nu har blästersanden från Jula fyllts på. Lite mer hardscaping, bara några små justeringar – en sten till och grejat med småstenarna lite. Annars ungefär som det såg ut sist. Det är lätt att falla för stora feta stenar, men störst är inte alltid bäst. Och de handplockade småstenarna har lika stor visuell inverkan som de större. Bara stora stenar och sand ser lätt lite kalt ut. Nånstans runt 15kg sand har det blivit. Kan hända att jag får fylla på mer senare när det kommer i vatten och en del av sanden sätter sig och sjunker in i diverse skrymslen och vrår. Det var en fröjd att jobba med torr sand och slippa klabbig våt sand. Jobbade upp lagret med en skopa och kunde lätt fylla ut och komma åt att få sanden dit jag ville. Under sanden i hörnen och lite runt de större stenarna ligger ett lager till med småsten. Här har jag nämligen tänkt lägga snäckbäddar till snäcklekarna som ska få bo här. Dels för att funka som barriär mot frigolitbotten, men också för att funka som naturlig extragömma åt eventuella yngel en del snäcklekare utnyttjar i sin vårdstrategi. Småstenarna och den gropformiga frigolitbotten kommer tillsammans skapa bra förutsättningar för snäcklekarna att bygga sina system, tror jag, hoppas jag.

Sanden ser betydligt ljusare och mer vit ut på bild än den upplevs live. Går mer åt röda, lite grå hållet och inte alls så ljus. När den blir våt kommer den mörkna lite till.

En lite närmare titt och en sidovy på resultatet så lång. Löjligt förtjust i den stora liggande stenen där till höger – ett riktigt toppenfynd (100m hemifrån).

Blir lika glad varje gång jag kommer in i rummet och tittar in i karet. Saknar dock vattnet och invånarna. Kommer tyvärr dröja till månadsskiftet oktober/november. Kommande lön måste gå till diverse andra nödvändiga investeringar som ny pump, nya rör mm. Sen så väntar ommålning av rummet – den fulgröna färgen ska äntligen bort. Nån gång i mitten av oktober eller så kommer jag fylla på vatten och tömma i omgångar, vilket är brukligt när man byggt en sån här bakgrund, för att laka ur husfix och andra eventuella rester som kan påverka vattenmiljön negativt.

Vadå husfix, jag har ju lackat. Tja, man kan ha missat nån fläck, nånstans kanske färgen är olackad, vilket inte borde vara så allvarligt eftersom det är hyffsat oskyldig vattenfärg. Själva lacken kan också innehålla spår av flyktiga rester som följer med ut. Bakom bakgrunden döljer sig en större filtergömma som jag valt att vara olackad – bara lackad runt kanterna och där färg har runnit. Anledningen till varför jag inte lackat här är dels för att husfix har en viss önskvärd inverkan på vattnets hårdhet (höjande) och kanske lite Ph också, vilket enbart är positivt för bland annat Tanganyikaciklider. Antagligen inte så jättestor men ändå. Jag kommer självklart hjälpa vattnet på traven att bli hårt, alkaliskt och välbuffrat på andra sätt också. Dessutom inbillar jag mig att den sträva ojämna ytan kan bidra med positiv filtereffekt – bra fäste för små partiklar och lite utökad biologisk nedbrytning, kanske, tror, inbillar och hoppas jag.

Efter detta, när jag lakat ur karet några gånger kommer jag fylla upp det permanent, plantera lite växter och starta pumparna – nånstans 1-2 veckor innan planerat fiskinköp.