Skramlad BioPET strössel

Wtf! Ok, den rubriken kanske är ungefär lika knäpp som idén. Men jag är skitnöjd med mitt pyssel. Inget är som väntans tider. Idéerna kommer och går och somliga blir av. Har funderat en del hitan och ditan på vad jag ska fylla filtret med för substanser. Nödvändigtvis inte vad som blir absolut bäst. För det där är bara en utopi. Får man bara saker och ting att fungera som man tänkt så har man lyckats göra det i stort sett bäst oavsett vad man hittat på. Tanken från början och ännu tänker, är att filtret ska domineras av helt vanlig filtermatta. Sedan tänkte jag tankar kring biobollar och Sera Siporax. Det sistnämnda har jag bra erfarenhet av sedan tidigare, och biobollar var jag mest nyfiken på. Tyckte dock det kändes och verkade ungefär och… alltså gjorde varken till eller från. Så det gick bort. Sedan blev jag lite snål och skippade tanken på Siporax också.

Det var under den här snåla stunden som jag fick en mycket plötslig och udda idé. Klippa sönder en PET flaska i små smala strips och knyckla ihop dom – en å en. Ett riktigt terapijobb som kräver överdrivet intresse att skapa extremt hardcorenördiga prylar. Själva klippandet var ju rätt ok, men att vecka ihop bitarna var kanske inte det mest upphetsande och givande pysslet jag gjort hittills. Och hyffsat ont i fingrarna fick man också efter ett tag. Utdelningen var ju dessutom inte så imponerande. Av två 1,5 liters flaskor lyckades jag få ihop ungefär 1,5 liter fluff. Men billigt var det, och genererade ett skapligt fylligt tidsfördriv också.

En massa platta stripes som packas ihop fyller ju ingen större funktion. Men lägger du en massa veckade stripes i hög uppstår ett stort fluff där både vatten kan flöda ymnigt igenom samtidigt som diverse skräp hakar fast i det öppna krussidullet. Ungefär det var jag ute efter och har försökt att skapa. Hur det funkar i praktiken återstår att se, men jag tror på det. Jag hade tänkt lägga det här fluffiga krussidullet i första insugskammaren där det ska fånga upp lite grövre partiklar. Målet är att det ska kunna fånga upp och svälja en del utan att hämma vattenflödet och riskera att täppa igen i första taget. Ska bli spännande och se hur det kommer att fungera. Sen har jag väl tänkt att kanske slänga i lite längre bak i filtersystemet också för att skapa lite luftig yta emellan. We får se.

42 varianter av Oändligt

Nackdelen med fördelen att vänta länge på nåt gott är att man blir rastlös och får en massa idéer, som inte går att stoppa. Inte om man är som jag i alla fall – impulsiv, spontan och får plötsligt lust att göra. Som tur är gäller det inte pengar. Det är ju därför jag har så mycket tid över. I love inreda akvarium, det är löjligt kul. Och ska jag följa frugans råd borde jag kontakta en psykolog. Hon vet, jag anar, men vill inte veta, hur många timmar jag flyttat runt i och ur stenar i akvariet. Det är en skumt påfrestande blandning av meditativ tillfredsställelse och förvirring. Som ett gigantiskt kombinationslås där varenda sten måste ligga rätt. Problemet är att det inte finns någon rätt kombination. Det är en illusion av bra känslor – som öppnar upp nya möjligheter. Och så håller det på, man hittar hela tiden något nytt som känns lite bättre. Sen inser man att det man lyckades få till innan var bättre än det som tycktes bli bättre just nu, med lite justeringar. Och… ja ni vet, det tar aldrig slut – det är en evighetsmaskin.

Fram till nu har jag bestämt mig för att vara nöjd. Det var jag innan också, men nu är jag ännu mer nöjd. Visserligen kände jag en helt ok tillfredsställelse med den sparsmakade stilen jag redan hade klar. Men det saknades lite spänning, stilrent med en twist. Alltså lite mer, men utan att tynga ner inredningen med för mycket. Den vägen var inte lätt och det blev snabbt kraftfullt övermöblerad, stökigt och disharmoniskt. Kul för fiskarna kanske men inte särskilt rogivande. Jag vill också trivas med vad jag ser. Fördelen med att slå på storpukan är att man till slut testat nästan varenda möjlig variant hur stenarna passar ihop med varandra. Sedan plockar man bort allt bit för bit tills man hittar den där eftertraktade luftiga atmosfären. Det tog sin tid och blev många, många ommöbleringar innan jag till slut blev jävligt nöjd. Fortfarande hyffsat enkelt trots betydligt mer sten men ändå öppet och luftigt. Precis som jag vill ha det. Nu fattas bara lite växter och nån eller några högar med snäckor till snäcklekarna. Platsen längst ut till vänster är i nuläget dedikerad till en kommande snäckhög, var mer får vi se.

Nattljus och Vattenrörelse

Prylar och teknik är alltid kul. Av det jag köpt och behöver inför uppstarten så långt fram till idag kanske inte hör till det mest nödvändiga och kan därför tyckas märkligt att lägga pengar på först. Men, så tänker inte jag alltid – väl medveten om det. Först en streamer och längre ner en LED ljusstav.

Redan tidigt var jag oerhört nyfiken på att slänga in en streamer i karet. Det är typ en cirkulationspump utan filterfunktion som enbart fyller ett syfte. Skapa rörelse i vattnet, ungefär. Såna här pumpar förekommer främst i saltvattenskar, men fyller sin funktion även i sötvattenskar och biotoper där lite mer vattenrörelse och därmed förbättrad syreomsättning är önskvärt. Men eftersom en streamer till skillnad från en vanlig cirkulationspump inte har samma uteffekt trots mycket hög omsättningskapacitet – inte sällan flera tusen l/h. Så skapar den inte i närheten samma tryck i utblåset som en vanlig cirkulationspump. Man kan väl likna det med att stå ute när det blåser lite lätt och skapa tvärdrag mellan två fönster i lägenheten/huset. Av den anledningen funkar mindre modeller alldeles utmärkt i kar där enbart mer vattenrörelse utan blås är önskvärt). Hur som helst tyckte jag det var en kul idé att testa det här. Valet av märke och modell var ju inte direkt lätt, finns hur mycket som helst, men nåt måste man ju välja och då föll det på bra pris, gedigen kvalitét och funktion.

Valet föll på en Sicce Voyager 3 (köpte min här) Mycket för att jag gillade lösningen på hur man kan ställa in flödet och samtidigt förändra vattenflödets egenskaper. Bara vrid på skivan så sänker du flödet samtidigt som vattenflödet sprids ut i olika riktningar från pumpen – typ solfjäderformat cirkulärt. Den har dessutom ett sånt där smidigt magnetfäste som är betydligt stabilare och stadigt hållbart jämfört med hopplösa sugproppar – en rejäl magnet som utan vidare nyper åt ordentligt på 12mm glas. Pumpkapaciteten ligger på maffiga 4500! l/t. Men det låter betydligt mer enormt än det är i praktiken. Har testat den i badkaret och det är 4500 snälla liter som pressas ut. Så något tornadotryck är det inte frågan om. Ljudvolymen är svårt att sia något om i jämförelse, men visst, helt tyst är den inte, men jag upplevde inte ljudet som högt eller störande. Hur den låter monterad i karet återstår att höra.

Min idé med den här pumpen är dels vad den är till för, men bara dagtid. Eftersom akvariet står i sovrummet vill jag (och min fru) gärna ha så lite surr och ljud som möjligt på natten. Här tror jag streamern kanske låter lite mer än önskvärt. Andra delen av idén är att den ska gå på en timer och enbart gå igång dagtid. Typ nån timme eller så efter belysningen tänds och ett antal timmar framåt sena eftermiddagen. Det här tänkte jag skulle efterlikna som det kan te sig i naturen – att det under dagen blåser upp lite och sedan lugnar sig framåt kvällen. Alltså lite mer strömt under dagen och lugnare på morgon, kväll och natten. Den ordinarie cirkulationspumpen har ju sitt liv som kommer hålla igång dygnet runt. Fördelen med en streamer är att den inte fyller någon filtreringsfunktion och kan stängas av utan risk för akut filterdöd, syrebrist och biokemiskt haveri. Enda nackdelen torde eventuellt vara om man har växter som gillar och behöver mycket co2 – ju bättre vädring/syreomsättning desto mer co2 luftar man ur.

Jag har alltid drömt om nattljus i mitt akvarium och nu för tiden har det blivit betydligt enklare att hitta en lösning som passar dom flesta önskemål och konton – även dom med mycket små konton. Att det blev just den jag köpte var mer en tillfällghet än aktivt val och sökande. Råkade helt enkelt få syn på ett blått JAD LED rör på 40cm till extrapris (150:-) när jag lurade omkring i en zooaffär och kände för ett impulsköp. Visserligen är det kanske överdrivet blått för att efterlikna en månbelyst natt under vatten. Men lite Hollywood kan man väl kosta på sig. Ibland kan lite överdriven effekt rent estetiskt vara mer tilltalande än total realism. Röret är inneslutet i ett förseglat plaströr och tål alltså både vatten och att dränkas helt. Röret är försett med värdelösa sugproppar som jag inte kommer använda utan hitta annat bättre sätt att montera. Även den här ska få gå på en timer och ska få gå på nånstans runt en halvtimme innan rampen släcks och sedan vara på några timmar. Tänker alltså inte låta den vara på hela natten. Misstänker att det kan störa nattsömnen – min, och frugans alltså. Fiskarna bryr sig knappast nämnvärt annars om det är becksvart natt eller månbelyst natt.

Sand i & Hardscape

Nu har blästersanden från Jula fyllts på. Lite mer hardscaping, bara några små justeringar – en sten till och grejat med småstenarna lite. Annars ungefär som det såg ut sist. Det är lätt att falla för stora feta stenar, men störst är inte alltid bäst. Och de handplockade småstenarna har lika stor visuell inverkan som de större. Bara stora stenar och sand ser lätt lite kalt ut. Nånstans runt 15kg sand har det blivit. Kan hända att jag får fylla på mer senare när det kommer i vatten och en del av sanden sätter sig och sjunker in i diverse skrymslen och vrår. Det var en fröjd att jobba med torr sand och slippa klabbig våt sand. Jobbade upp lagret med en skopa och kunde lätt fylla ut och komma åt att få sanden dit jag ville. Under sanden i hörnen och lite runt de större stenarna ligger ett lager till med småsten. Här har jag nämligen tänkt lägga snäckbäddar till snäcklekarna som ska få bo här. Dels för att funka som barriär mot frigolitbotten, men också för att funka som naturlig extragömma åt eventuella yngel en del snäcklekare utnyttjar i sin vårdstrategi. Småstenarna och den gropformiga frigolitbotten kommer tillsammans skapa bra förutsättningar för snäcklekarna att bygga sina system, tror jag, hoppas jag.

Sanden ser betydligt ljusare och mer vit ut på bild än den upplevs live. Går mer åt röda, lite grå hållet och inte alls så ljus. När den blir våt kommer den mörkna lite till.

En lite närmare titt och en sidovy på resultatet så lång. Löjligt förtjust i den stora liggande stenen där till höger – ett riktigt toppenfynd (100m hemifrån).

Blir lika glad varje gång jag kommer in i rummet och tittar in i karet. Saknar dock vattnet och invånarna. Kommer tyvärr dröja till månadsskiftet oktober/november. Kommande lön måste gå till diverse andra nödvändiga investeringar som ny pump, nya rör mm. Sen så väntar ommålning av rummet – den fulgröna färgen ska äntligen bort. Nån gång i mitten av oktober eller så kommer jag fylla på vatten och tömma i omgångar, vilket är brukligt när man byggt en sån här bakgrund, för att laka ur husfix och andra eventuella rester som kan påverka vattenmiljön negativt.

Vadå husfix, jag har ju lackat. Tja, man kan ha missat nån fläck, nånstans kanske färgen är olackad, vilket inte borde vara så allvarligt eftersom det är hyffsat oskyldig vattenfärg. Själva lacken kan också innehålla spår av flyktiga rester som följer med ut. Bakom bakgrunden döljer sig en större filtergömma som jag valt att vara olackad – bara lackad runt kanterna och där färg har runnit. Anledningen till varför jag inte lackat här är dels för att husfix har en viss önskvärd inverkan på vattnets hårdhet (höjande) och kanske lite Ph också, vilket enbart är positivt för bland annat Tanganyikaciklider. Antagligen inte så jättestor men ändå. Jag kommer självklart hjälpa vattnet på traven att bli hårt, alkaliskt och välbuffrat på andra sätt också. Dessutom inbillar jag mig att den sträva ojämna ytan kan bidra med positiv filtereffekt – bra fäste för små partiklar och lite utökad biologisk nedbrytning, kanske, tror, inbillar och hoppas jag.

Efter detta, när jag lakat ur karet några gånger kommer jag fylla upp det permanent, plantera lite växter och starta pumparna – nånstans 1-2 veckor innan planerat fiskinköp.

Malawi Nostalgi

Kom plötslig att tänka på min urgamla hemsida jag extremt nitiskt och ambitiöst höll på att bygga upp för drygt nio år sedan, och som fortfarande finns kvar. Kom delvis en bra bit på vägen och hade helt glömt av hur otroligt mycket tid och energi jag lade ner på både design och innehåll. Mina personligt upplevda och faktabaserade artbeskrivningar av de fiskar jag hade är minst sagt extremt fullknökade med ord. Lade dock ner arbetet då det helt enkelt blev lite väl ambitiöst och tidskrävande. Roligt som attan, men ganska jobbigt att upprätthålla med samma intensiva totalpackade innehåll. Kunde sitta med bilder och illustrationer timmar i sträck, söka underlag och fakta så hjärnas knastrade och hade inte tid att sova eller umgås. Blir lätt sån när jag börjar brinna för något. Klarar tyvärr inte av att hantera sånt engagemang – nåt psykotiskt drag 😉 Har lärt mig att elda lite mer varsamt numer.

Nåväl. Även om det inte är så enormt stort till innehåll så är det maxat i det lilla och väl värt ett besök. Om all fakta/info stämmer låter jag vara osagt. Det är i alla fall ett tappert försök. Några djupgående artbeskrivningar. Bilder på fiskarna en del riktigt trevligt snygga även om kvalitén inte är i toppklass. Biotopfakta mm och en titt på hur mitt akvarium såg ut en gång i tiden. Plus en liten filmsnutt på fiskrugby… jo. Eventuellt måste man ladda ner filmfilen för att se den (ligger på själva hemsidan och inte på nåt YouTubekonto). Dock väl värd att se trots ganska dålig kvalitet. Nostalgitripp och en viss åtrå till Malawiciklider vaknar faktiskt upp. Men den här gången blir det trots allt Tanganyika.

FishHead

Köp inte akvariesand

om du vill ha finkornig sand i alla fall. Utan köp blästersand på Jula tex. Biltema ska också ha nåt liknande. För pengarna du sparar kan du köpa nåt annat kul eller ta en fika när du ändå är ute och åker. 59:- kostar en säck på 25kg. Tvättad och klar och nästan dammfri. Man ska inte ens behöva skölja den här sanden. Perfekt då hardscaping är mycket enklare och smidigare än med fuktig, våt sand. Garanterat ofarlig och välbeprövad bland nyfikna, smarta DIY och ekonomiska akvarister. I en zooaffär tvärs över gatan kan man hitta ungefär precis samma sand för 250:- Tror till och med det var mindre än 25kg. Någon tjänar väldigt mycket pengar på att sälja sand.

Nästa inlägg kommer innehålla sand i ett akvarium.

Seven and out: Bakgrunden monterad och klar

the End of the FrigoilitBakgrundsÄventyr. Trodde väl att monteringen skulle bli lite silikon, mindre justering, lite extra längs med kanterna där behovet fanns för det. Och jo, så var det väl – extra allt. Det blev betydligt lite kladdigare än väntat när det kom till finjustering. Trångt på sina håll att komma åt snyggt och smidigt helt enkelt. Borde kanske tänkt före innan efter på en del mer trixiga vrår. Som runt filterhuset där pumpen ska sitta tex. En av modulerna var visst inte helt plan dessutom. Men allt löste sig och bästa lösningen var att inte försöka finlira helt i onödan för mycket. Det blev bara tvärtemot finlir och snyggt. Näe, bättre att helt enkelt låta det få det gjort och städa bort missanpassat silikon efteråt istället. Ohärdad silikon jävlas enbart, hur man än gör i princip. Härdad kan man skava bort med rakblad, helt mycket enklare. På med vad som behövs, låt spillkladd vara och raka bort det sedan. Mö mycke bättre.

Här ligger karet på sidan i sängen. Tyckte det var enklare att böka in och montera i liggande läge. Dessutom enklare att skapa tryck mellan glas och bakgrunden medan silikonet härdar genom att lägga tyngder som pressar fast det hela.

Naaa, riktigt så hemskt var det inte, eller… mindre skitkul kanske. Allt gick i alla fall bra till slut och satte sig där det skulle och det som ser mindre proffsigt ut syns bara om man rotar med ögonen, och orkar bry sig.

En annan sak som satte igång bryderier var hur modulerna var tänkta att användas. När bakgrunden väl satt på plats kände jag intuitivt en opassande känsla som störde min etiska blick. Tanken och valet av modulernas form och placering under skapandet passade helt enkelt inte ihop med resultatet av helheten. Inte bestörtande, men kanske lite retfullt. En utmaning snarare än problem att lösa. Så brukar jag se och tänka. Så här är det nu, hur löser jag det på bästa sätt?

NemaProblema. Mekade runt, vände och vred tills jag hittade en ok lösning som kändes funkar. Kanske bättre än jag tänkte och trodde till och med, jo fan. Yes och jäklar va gött. Nu sitter den där. Satt och mös i omgångar hela dagen och dagen efter. Sen kunde jag inte hålla mig längre. Jag vill inreda. Hade samlat på mig massor av stenar som jag släpat hem i tid och otid som låg på balkongen och minglade.

Stenar och glas är en kuslig kombination. Därför är en billig försäkring mot klantiga olyckor som en frigolitskiva tex ovärderlig. Här kom jag utan en tanke på det innan, på att jag kunde använda den gamla Juwelbakgrunden som satt i innan, som underlag. Återvinning är alltid bra. Svart och läckert strukturerad som gör att om botten blottas så slipper man störas av en tråkig vit frigolitskiva. Har man grävande ciklider, som jag tänkt skaffa, är det en grymt smart och snygg lösning. Det kommer bara se ut som en klippbotten blottas om sanden blottar botten. Egentligen ser det faktiskt riktigt snyggt ut som det är utan sand och det hade kunnat funka utmärkt om man har fiskar som inte bryr sig om sand. Eller tänkt plantera växter. Men det finns säkert en snygg lösning på det med i så fall. Men nu ska jag ha finkornig sand i, senare.

Bra tips oavsett hur du tänker att du vill, kanske eller är helt säker på hur du vill inreda med sten. Plocka mycket mer än du tror att du vill ha. Stora, större och mindre, olika färger och former. För du kommer garanterat tänka fram och om och tillbaka fler än många gånger. Till detta behövs många alternativa lösningar och goda tillgångar på lika många fler idéer som dyker upp under tiden du tänker, gör och kommer på helt plötsligt. De flesta stenarna faller ofta bort i slutändan och precis som man brukar säga inom foto – ”kill your darlings” – den och den fina fräcka stenen, och den och den. Välj enbart dom som absolut passar in och skapar en känsla av harmoni. Less is more är en mer än bra devis att sträva efter många gånger.

Vilket kanske rimmar sådär med tanke på den komplexa bakgrunden, som kanske inte är särskilt less is more. Just därför kändes det ännu viktigare att jämna ut tyngdpunkten och inte övermöblera botten med för mycket sten. Det hade lätt blivit antiklimax overkill. Dessutom ville jag gärna framhäva bakgrunden och inte stöka ner intrycket. Annars är ju en massa grottor en kul grej för många fiskar att ha tillgång till. Risken är samtidigt stor att för många gömslen blir så tryggt att fiskarna hellre simmar omkring under och bakom inredningen. Så det vinnande konceptet blev en ganska sparsmakad stendesign. En ”darling” har jag använt av en massa kandidater som föll bort. Och det är den liggande stenen i högra hörnet under klipphänget. Den erbjuder både en skreva baktill, på sidan och en trång grotta under. Perfekt form som ger mycket. Dom andra stenarna är några av dom jag från början trodde mindre på. Men gjorde sig mycket bättre rent estetiskt än många andra häftigare stenar, som enbart tyngde ner och stökade till intrycket och skapade obalans.

Så långt är jag fortfarande skitnöjd med hur det blivit. Trots att jag fick tänka om lite med några moduldelar. Det ser ut som det det mesta ska kunna gå samma väg som jag. Om ni undrar om den hängande modulen uppe i högra hörnet så fyller den ett syfte och hänger inte bara där för att se fräck ut. Den ska dölja en streamer, som jag prompt fått för mig att vilja använda. Snyggast kanske hade det vart utan, men i kombo med stenarna under och bakgrunden gör den sig rätt ok ändå. Den kommer sticka upp över vattenytan och förhoppningsvis se ut som en bit klippa som sticker ner från ytan, typ.

Part six – Lack on the Rock

Äntligen var så hela stenbiotopen lackad och klar. De två stora bakgrundsdelarna var mer än envist krävande att låta sig lackas och krävde en välskruvad uthållighet. Bra att veta för den som tänker innan och kanske vill komma undan smidigt, att mycket skrymslen, skarvar och vrår gör allt betydligt jobbigare än enkelt. Å andra sidan är det värt besväret när det väl är genomfört. Det gäller att låta frustrationen omvandlas till jävlar anamma energi, fokusera och älska utmaningen. Det är bra att ha många olika penslar tillgängliga, små och stora – och gott om tid och inget som stör. Har man väl börjat vill man gärna fortsätta, oavbrutet, tills man är klar. Första lagret var olidligt jobbigt att lägga, andra gick betydligt snabbare och och enklare.

På sina ställen fick jag ödsla flödigt med lacken, med risk för vita fuktmärken. Höll de värsta ansamlingarna i schack genom att ”torrdutta” och kladda ut lacken med jämna mellanrum under tiden övrig lackning fortskred. Funkade tydligen, för några påtagliga vita märken uppstod aldrig. Inte mer än ljusare spår som mer liknar helt naturliga strukturer i stenen än vitnad lack.

Ser lite exklusivt ut med den där extremt glasblanka ytan, men tyvärr inte särskilt verklighetstroget. Som tur är försvinner glansen under vatten. Några nyanser mörkar får man också på köpet, på gott och ont. Samtidigt blir ytan sällsamt påverkad av hur ljuset faller mot ytan och nyansen påverkas påtagligt av vilken färgtemperatur ljuskällan har. I vissa vinklar och ljus kan det nästan se gråsvart ut och i ett annat ljus mer brunt/gult och nästan rödaktigt. Återstår att se hur det ser ut i akvariet med vatten. För vatten påverkar hur ljuset framställer färger och nyanser lite annorlunda än på torra land. Ska bli väldigt spännande.

Hyffsat sliten efter det här, men grymt nöjd och belåten över resultatet. Möjligen skulle jag kanske kunna valt nån nyans ljusare färgton. Kanske lite mer variation i färgsättning. Ändå är jag nöjd över hur det blev ändå. Och kanske hade jag tyckt tvärtom om jag valt det. Svårt att få fram rätt färgnyanser och toner på bild (tagna med en iPhone – redigerade i en padda). I verkligheten är bakgrunden mer nyansrik i färgskiftningarna än bilderna visar. Nu väntar snart montering i akvariet. Fruktansvärt spännande, och spänt. Kommer det se ut som jag förväntar mig – och hur svårt kommer silikonböket att bli.

del 5 Lack kapitel 1

Dags för en omgång lack. Eftersom jag inte påbörjat målningen av den stoora bakgrunden så får den stora omfamningen vänta. Nu är det dags för modulerna och topplocken. Och… håligheterna i bakgrunden. Eftersom mina kreativa utsvävningar att skapa små grottsystem i själva bakgrunden under ”locken” som sedan ska limmas fast, så innebär det ett litet omständigt merjobb. Vill inte lämna något åt slumpen – typ vita omålade grottöppningar som eventuellt blottar sig. Det vore tråkigt fult. Så då får jag måla grottorna, torka och sedan lacka, innan jag sätter på locken, målar och lackar bakgrunden. Lika bra när man ändå håller på att måla hela grottorna.

Eftersom andra lyckats bra så körde jag på Nordsjö Epolan V Epoxylack. Enligt deras produktblad ska den blandas 1:1. Visserligen mätt i viktenheter, men jag har svårt att tro att så små satser åt gången som behövs kan bli tokfel. Men för att göra det så noggrant jag kunde kom jag på den smarta idéen att använda en stor spruta. Mer exakt än så utan våg kan det knappast bli. Dessutom i princip inget hällsöl. Viktigt dock att spola ur sprutan mellan dopp i vardera gryta. Röra om ordentligt både i vardera burk innan och den färdiga blandningen får man inte heller glömma – med rengjort verktyg för varje burkröra.

Om jag tyckte svärtningen vid målning var lite kusligt när allt blev kolsvart, så var det här minst lika ännu mer kusligt. Lack är inte genomskinligt utan mjölkvitt innan det börjar reagera och härda. Så allt blir först kusligt blekt mjölkvitt. För säkerhets skull kollade jag dock efter, ifall jag råkat få en lack med kulör. Lackens färg stod av någon underlig på finska. Google translate svarade färglös – phuu! Under tiden jag fortsatte blev områdena som vilat en stund mer och mer transparenta.

Till skillnad från övriga arbetet så långt med bakgrunden, så var inte det här lika kul eller särskilt spännande alls. Det var mer ett jobb. Gillade framför allt inte konsistensen, lite trögflytande och inte helt lätt att applicera sådär smidigt. Man ska kunna spä den med vatten, men hade inte lust att experimentera och kanske ställa till med något onödigt. Eftersom både moduler och bakgrund är ganska grov i strukturen, med många fördjupningar och trånga utrymmen var det här ett rätt slitsamt jobb som krävde mycket koncentration. På en del mindre nogaräknade ställen, som ändå inte skulle synas, slabba jag på lite mer ymnigt för att kunna komma åt ordentligt. Där kände jag ingen oro för risk att det skulle bli vita nyanser i lacken. För tjock anstrykning kan ju ge vita märken i lacken när fukt blir inkapslat, mindre ansamlingar brukar dock försvinna med tiden. Trots ymnigt lager på sina ställen blev resultatet dock helt genomskinligt ändå.

Andra omgången lack var betydligt lättare att stryka på och det gick åt betydligt mindre lack. Överlag så är lack oerhört drygt och jag lyckades göra mer än jag behövde båda gångerna, trots att jag halverade mängden inför andra lackningen. Hellre lite för mycket än för lite dock. Lacken kommer räcka mer än väl till det som återstår. Eftersom det här var första gången jag någonsin lackat. Med varning på burkarna att 2 komponentlack endast är för professionellt bruk. Så kände jag mig inte helt säker på vad jag sysslade med. Men det kändes bra. Förutom en liten detalj, som gjorde mig lite nervös. Efter drygt 20 timmer var dom lackade ytorna fortfarande lite klibbiga. Kusligt. Tänk om jag misslyckats fatalt med blandningen – hur gör jag då? Andas lungt. Dagen efter och många timmar senare kunde jag slappna av. Stenhårt och klibbfritt, och ultrablankt. Inte lika snyggt som den matta olackade ytan men den effekten försvinner när det hela kommer ner i vattnet. Några nyanser mörkare blir de lackade stenarna också. Effekten är den samma som skillnaden mellan en torr och våt sten, ungefär, fast inte lika markant.

Så, och nu, väntar målningen av den stora bakgrunden. Det ska bli så grymt jävla kul att släppa loss penseln och nyansera fram känslan av sten.