Jag hade inte bara turen att råka se när mina hästnosar lekte. Jag råkade ha ännu mer tur att råka se när honan växlade över de små ynglen honan ruvat på till hanen, som nu tar över munruvarvården. Elfte dagen efter lek inträffade denna underbart intressanta händelse, som tydligen är få förunnat att få se. Även om jag har haft lite extra koll senaste dagarna så var ju inte chansen så jättestor att jag skulle få se det ändå. Borta hela dagar, träning och allt annat vardagligt gör ju att mycket kan hända emellan tid för betraktelser.
En larv, ett yngel i det fria precis när det är spottat innan hanen tar det i sin mun.
Under hur lång tid det hela pågick är jag lite osäker på. Först tänkte jag bara i tid då jag faktiskt insåg att det hände något udda och avvikande och betraktade skådespelet. Senare med lite reflektioner i backspegeln har jag kanske möblerat om lite i tid och rum. Hur som helst, när väl proceduren var uppenbar var det på sätt och vis väldigt likt hur dom betedde sig under leken. Väldigt diskret och stillsamt – i det stora hela, vid själva överlämnandet. Däremellan däremot, styrde och ställde honan med dominant, ja nästan aggressiv attityd gentemot hanen och såg mer eller mindre irriterad och förbannad ut på hanen. Ungefär som ”gubbjävel, fattar du inte eller, det är din tur att passa ungarna nu – allihop!” Hon for runt som ett yrväder och stångade till honom. Hanen såg ut som ett förvirrat frågetecken som försökte göra sitt bästa att behaga sin kvinna. Sen blev det plötsligt ömsint kärleksfullt och harmoniskt en stund när en utspottning var på gång.
Men det dröjde långt mellan spottningarna emellanåt. Tidvis kom två, tre ganska nära inpå. Ibland tog det åtskilliga minuter och såg ut att vara över. Antagligen upplevde dom javaormbunkens bladverk som trygg och säker plats för överlämnandet, för det var bara där dom utförde proceduren. Bra val för mig då det innebar första parkett och full insyn. Dom andra fiskarna lade inte märke alls till vad som skedde. Även om det var väldigt tydligt när honan gjorde sig redo för att spotta så var det inte lätt att räkna ut och ibland kunde hon avbryta processen och invänta nytt tillfälle. Och även om beteendet hade ett visst mönster kunde det bli utdraget och avvaktande. Överlämnandet föregicks av dels lite aggressivt bufflande mot hanen, men desto mer uppvaktande uppvisning, som påminde mycket om lek. Och när det var dags ställde hon sig diagonalt med nosen neråt, skakade med kroppen och liksom i en kräkliknande rörelse spottade hon ut ett yngel (eller larv tror jag de mer rätt och riktigt kallas i detta stadie), som hanen snabbt snappade upp. Följt av diskret ”låtsas som det regnar”.
Lyckades efter en längre stunds förtrollande betraktelse väckas av en tanke som knackade i huvet – För tusan, filma! Det var inte lätt att tajma och tog åtskilliga försök att pricka rätt. Har lite snålt med utrymme på mobilen så det fanns inte plats att låta kameran rulla på, utan fick bli många korta omtagningar tills det blev bulls eye. Att fånga det här på film har jag fått reda på, är tydligen ganska unikt. Ja nästan så att det inte finns. Vilket känns helt otroligt fantastiskt i så fall. Så håll till godo, om än väldigt kort sekvens.
Egentligen tror jag att det här pågick under betydligt längre tid än jag först trodde. När jag kom hem från jobbet denna dag och började med att mata fiskarna, blev jag först lite besviken – attans, hon har droppat tugget. För hon åt lite mer än vanligt (hon har kunnat äta lite sporadiskt vid matning ändå) och såg lite mindre rund ut om hakan och kinderna. Ja, ja tänkte jag. Inte ovanligt att det krävs några försök innan det lyckas. Däremot tyckter jag mig minnas nu i efterhand att hannen inte betedde sug lika glupskt som vanligt. Lite försiktig på ett sätt som inte kändes helt normalt. Tänkte dock inte så mycket på det just då utan stirrade mig mest blind på det faktum att honan troligen misslyckats. Nu efteråt är jag ganska säker på att dom faktiskt redan hade påbörjat överväxlingen redan då. Vilket innebär att det här var nåt som kanske fortgick sakta men säkert under flera timmar.
Helt fantastiskt intressant och rolig betraktelse och en höjdpunkt i min akvaristiska historia i en klass för sig – nördigt värre, men så är det.
the Spacelake Aqvarium 