Nä, inte neontetror – Paracyprichromis nigripinnis, som också kallas Blue Neon, på grund av sina intensivt blåskimrande ränder på kroppen. Speciellt tydligt på främst hanarna, men inget man bjuds på gratis hur som helst. I ordinärt ljus kan dessa fiskar te sig som ganska färglösa, svagt gråbeige med lött ton åt gråblå och rött. Mycket beroende på ljusets färgton, men också beroende av hur fisken själv har färgat ut, rang, mognad etc. Honorna är dock generellt alltid lite färgsvagare. Utöver det blå så har dom faktiskt en rödorange bottenfärg, som under rätt omständigheter uppenbarar sig tydligt och klart. I rätt ljus blir dom alltså intensivt rödoranga med gnistrande blå markeringar och förvandlas till sanslöst vackra fiskar. Men personligen tycker jag att dom är vackra även när färgprakten inte syns sådär uppenbart. Kanske lite så att den där antydan av färgpotentialen, som hela tiden hägrar och uppenbarar sig i skiftande former (inte alltid allt på en gång) gör att att dom blir väldigt intressanta i sitt till synes färglösa yttre.
I blixtljus som bilden här nedanför, avslöjas färgprakten direkt. Tyvärr är det svårt att uppnå så kraftfull effekt på annat sätt, men under rätt ljusförhållande kan man uppnå betydligt mer färg än inte alls. Många förespråkar dunkelt ljus för att Paracyprisar ska komma till sin fulla rätt och bli riktigt snygga. Jag håller inte riktigt helt med om det, men delvis rätt. Har noterat att optimal färgprakt uppstår när dom befinner sig i mörkare områden när det finns en stark ljuskälla i närheten. Samtidigt som ljusvinkeln spelar stor betydelse. Har sett fina färger även full belysning när ljusvinkeln faller rätt – eller när fisken befinner sig i en gynnsam position. Enbart dunkelt ljus är ingen lösning på att locka fram mer färg.
Den här bilden är tagen i befintligt ljus, så visst fan kan man se färgpotentialen utan modifierade tilltag. Det här lurspelet med Paacyprisarnas färgteckning förgyller värdet samtidigt – att man får invänta glimtar och stunder då dom bokstavligen exploderar i färgkaskader gör dom intressantare och lite mer spännande att titta på.
Sen så tycker jag att fiskens form i sig är vacker, plus ett väldigt harmoniskt beteende. P. nigripinnis är en stimfisk, eller lever i alla fall i större grupper och räknas väl in bland frisimmarna, även om dom inte är utpräglade sådana. Dom är ändock bundna vid klippbiotoper där oftast hanarna håller till i och omkring större grottor och skrevor. Icke dominanta hanar och honor simmar ofta i större eller mindre grupperingar på mer öppna ytor i närheten av klippor. En klipplevande frisimmare helt enkelt. Det här gör att dom fyller en estetiskt väldigt bra funktion i ett akvarium, tycker jag. För dom nyttjar både håligheter och akvariets öppna ytor – gärna i karets mellersta och en del av akvariets övre skikt. Nära botten kan dom också känna sig hemma mellan varven. Väldigt bra art att få liv i akvariets alla delar.
Harmlös och fredlig mot andra arter, men inte vek. Dom accepterar att flytta på sig men ser inte ut att påverkas negativt och andra arter tolererar deras närvaro väl utan bråk. De båda hanarna har faktiskt valt Altosarnas tillhåll som sina också och den stora Paracyprishanen jagar till och med bort Altosen från stora skrevan i vänstra hörnet. Så att tro att Paracyprisar skulle vara veka är en grov missbedömning. I Altoshonans grotta däremot har det uppstått ett slags ömsesidigt accepterande av varandras närvaro. Liksom med dom flesta andra arter kan dom däremot vara ganska aggressiva inom arten, men inte heller här är det fråga om lika våldsamma aggressioner på samma sätt som hos många andra, där artfränder mer än gärna kan tänka sig att jaga ihjäl varandra. Dock ett stressmoment som kan bli ett tråkigt inslag om man inte optimerar tillvaron på något sätt. Eftersom Paracyprisar är en stimlevande fisk så gör dom sig bäst i större grupper och en tumregel på minimal grupp brukar vara runt 10-12 individer. Inte en regel utan undantag försåts, färre kan funka hur bra som helst om man har tur, eller bra omständigheter helt enkelt. För min del är det för närvarande undantaget som gäller då jag har 7 st som så långt kommer väldigt bra överens. Det är ju så, att fiskarna har inte läst instruktionsboken. Nu är de flesta i gruppen förvisso inte helt utväxta och kanske inte helt könsmogna ännu så mycket troligt är det lugnt av den anledningen. Målet är dock att införskaffa 3-5 st till framöver. När lek och dominans kommer in i bilden kommer det sannolikt bli lite tuffare tag i gruppen. Utöver att Paracyprisar helt enkelt gör sig i större grupper så fyller en större grupp ett viktigt syfte. Det jämnar ut aggressiviteten – fler individer delar på aggressionerna och risken för enskild utmobbning minskar.
Den stora hanen tittar fram ur sin stora skreva.
Mina Paracyprichromis är helt klart ett grymt trevligt och harmoniskt inslag i mitt akvarium. Livliga, men inte stirriga. Dom är framme mest hela tiden och förflyttar sig mycket i karet. Kanske inte lika mycket de två större hanarna förstås, som valt ut var sin ände av karet som sitt hem och tillhåll där dom helst håller till i och kring. Men även dom ger sig tidvis ut under dagen och joinar gruppen. De två dominerande hanarnas naturliga beteende är tydligt. Dom håller till i och kring sin skreva och inväntar en lämplig hona att attrahera. Är hon könsmogen kommer han att försöka locka in henne i reviret – annars jagas hon snart bort. Honorna och ickedominanta hanar simmar omkring tillsammans i akvariets mer öppna ytor. Sinsemellan gruppen ser man emellanåt både lite lättare uppvaktning och lite mildare hierarkigruff.
En kul grej med dessa Paracyprisar är att dom simmar lite som om dom befann sig i ett tyngdlöst tillstånd där upp eller ner inte existerar. Inte sällan slickar dom bergväggens formation med buken tätt emot underlaget. Både med nosen uppåt, neråt och även liggande på sidan. Såhär kan man även se dom göra ute på fritt vatten ibland. Särskilt nattetid när enbart nattljuset lyser. Då kan man se hur dom ibland liksom hänger i ”luften” med stjärten neråt spanar upp mot ytan. I övrigt oerhört mörkeraktiv fisk som inte går å lägger sig. När nattljuset faller blir dom än mer aktiva och rörliga. Så nattljus är ett bra tips att investera i om man har dessa. Dessutom kan dom se fantastiskt imponerande läckra ut när blåskenet speglar neonfärgen.
Här en liten film på Paracyprichromisar i nattljuset
the Spacelake Aqvarium 